lördag 30 juli 2011

Sportfiskeforums Fototävling 2011

Jag gjorde slag i saken och deltar nu i Fiskejournalens Fototävling 2011. Det börjar ju bli dags nu, sista anmälningen är den 31 augusti.
Hur det kommer att gå vet jag inte alls, det är många fina bilder med i årets tävling.
Men det är ju kul om någon kommenterar bilderna i alla fall.
För att ni själva skall kunna vara med, gå in på länken till Sportfiskeforum.
Mitt val av bilder föll på dessa. Det går säkert att göra mer med bilderna men jag har inte hunnit lära mig Lightroom, Photoshop och allt vad dom heter, får helt enkelt bli ett vinterprojekt.

Sommarstämning

Flug-Lina

Hotfull Himmel

Kväll till sjöss

Vakvillig Harr

Posering

Harrfiskare

Fiskeglädje

Lasses Öring

Close Up

Stolt Fiskare

Action

Havsöringsfiske

Sprattel

Gäddfiske

Precis innan håvning



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

fredag 29 juli 2011

Huggsexa för Granaten

Abborrjakt som förbyttes till rena huggsexan med gädda, ja så kan man sammanfatta denna kväll.
Trolig orsak till det var nog att det blåst upp ordentligt och därmed går abborrens bytesfisk undan och jakten avtar. Jag lyckades direkt i början av kvällen att kroka ytterligare en fin borre, som också den skall ingå i helgens middag men efter det så var det bara mindre abborrar för hela slanten utom i fören då, där Granaten fick igång gäddorna ordentligt på Zalten. Tror han lyckades kroka nästan ett tiotal om man lägger till den jag också tog. 
Mårtensson drog flera mindre abborrar och tappade nog kvällens gädda också, som tog hans spinnare med sig i djupet.

Granaten drillar hoppvillig gröning.

Inga höga poäng på Sim-VM för denna gädda, för mycket stänk hade domaren sagt.



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>




torsdag 28 juli 2011

Så här tänker jag kring Storån

Jag skrev om det för något inlägg sedan, Håckrenmagasinet och Storån.
Nu skall jag, i den mån jag har någon rösträtt i frågan, lämna min idé på hur jag skulle ha gjort i och kring den lilla del av Storån som återstår om jag fått hållit i beslutsklubban någon dag.

Varför?
På den frågan svarar jag så här, Jämtland, Ottsjö och Storån är djupt förankrad i min själs finaste rum. Mina första steg som sportfiskare tog jag i dessa vatten, först med kula och fluga som senare övergick till rent flugfiske. När jag behöver lugn i min tillvaro så är det alltid dit jag återkommer, och kan jag få sitta på höjden vid Storån och se ut över dess vatten så är jag på något sätt hemma. Till Ottsjö, byn och dess innevånare med alla minnen återvänder jag år efter år och kommer så att göra även i fortsättningen.
Här satt jag, som sju åring i baksätet på vår bil väg ner, för något så spännande som kvälls och nattfiskefiske med tillhörande korvgrillning över öppen eld, med min far och vänner till oss.
Jag satt också här med mobilen till örat varje kväll för att prata med min far bara veckor innan han gick bort och han ville höra allt om hur fisket gick, om hur det såg ut och om vänner i byn.
Nu har jag fiskevänner som slår mig följe varje år trots att det på andra ställen i Sverige finns både större fisk och mindre fiskade vatten, men vet ni, vi åker inte till Ottsjö och Storån för att hela tiden dra mängder med stor fisk, jag åker hit och nu mina vänner för platsen, för skönheten för livet i och kring byn och för människorna.
I år gör jag mitt 44;e år och på flera sätt har mycket vatten runnit under bron både för mig och för Ottsjö, folket i byn och för Storån. Och nu har jag mina egna barn med mig och precis som jag, gjorde dom sina första kast dagtid bland småharrar i Storån och jag har fått lära dom och visa dom hur och på vilket sätt vi bör vara i naturen och mot livet i den. Jag kan bara undra hur många som jag och min familj genom åren har haft med oss upp till byn eller som har kommit och hälsat på oss när i varit där. Många av dessa har sedan återvänt flera gånger.

En av sönerna på den vackraste av platser.

Svaret på varför när det gäller fisket då?
Här finns, om man vet var man skall leta och när, väldigt fin fisk, stor öring. Fiskar på 3-4 kilo fångas det varje år och jag har själv för många år sedan tagit en på hela 3,8kg och ytterligare något år innan det sprang jag i nästan 45 minuter utmed ån med böjt spö med en öring på närmare metern i andra änden. Den släppte tyvärr tillslut men minnet finns kvar och ger mig numera behaglig känsla i kroppen. Annat var det då. Här finns också väldigt fin harr och har man tur och kommer rätt augustikväll när nattsländorna kläcker så kan man få se hur mycket och hur stor harr som finns. Men ån rymmer även röding periodvis, så chansen till en Grand Slam finns.
Men jag tror att ån skulle må bra av förändring och kanske mest en rejäl översyn av både biotoperna men också av reglerna kring ån, och det är det jag vill skriva om här, hur jag ser på det och vad jag högst personligt skulle vilja göra för att stärka fisket ytterligare men också locka mer sportfiskare att upptäcka vattnet som mynnar ut ur Ottsjö, Storån.

Ottfjället i fond mot Storån.

Vattenregleringsdomen skall alltså omförhandlas senast år 2015, om jag kan tyda allting rätt. Det får vara startskottet för denna idén. Där första steget borde bli att riva spärren som ligger drygt 100 meter nedströms vägen och bron som leder till Vålådalen. Den har spelat ut sin roll som vandringshinder för Gädda och Abborre. Jag har aldrig fått Abborre i ån högre upp än vid mynningen ut i Håckren, det är oftast små stackare, dryga 10 centimeter som kommer och jagar flugan. Gädda har jag aldrig fått även om jag hört talas om att det finns. Spärren är mer ett hinder för den lekvandrande fisken, i första hand öringen som vill upp i Vålån för lek. Av fisk som odlats, märkts och har släppts i Ottsjön så har man fångat sådan i Håckrenmagasinet, den fisken tar sig aldrig upp igen, speciellt gäller detta röding och harr, någon riktigt stor öring tar sig säkert förbi spärren varje år.
Ottsjön skulle sjunka en liten bit om spärren revs därför tycker jag att man skall biotopvårda hela sträckan från mynningen och ända ner till "storhöljan", anlägga djuphålor, lekbottnar och göra strömdrag och nackar för att behålla samma nivå och flöde i åns övre delar. Blanda lekbottnar, djuphålor med stock och storsten för att öka på insektslivet.


Storhöljan som den kallas, där Fångån mynnar i Storån låter man vara intakt medans man däremot öppnar upp strömmarna som finns runt öarna genom att också där lägga sten och gräva ur vissa platser. Här får man vara lite försiktig dock eftersom det idag är ett fungerande insektsliv på den plasten, och man skall ej heller ta bort möjligheten att vada ut bland öarna utan arbetet här borde ske efter sanddynorna och grundområdena.
Efter storhöljan som blir ån bred och djup, här skall den fortsatt få vara så, så fisken kan få naturliga plaster att uppehålla sig på då den inte jagar aktivt.
Det var spärren och de plaster som jag tycker borde åtgärdas. Gör helt enkelt den första delen av ån till ett riktigt bra harrfiskevatten, den typen av biotopvård ger öringen skydd att vandra fritt upp och ner i ån.

När det gäller det kanske mest kontroversiella i min idé så är det kring vattenregleringsdomen och kring reglerna som rör fisket i ån.
Ta en ordentlig diskussion kring övre dämgränsen av magasinet, som det är nu så dämms ån över kan jag tycka, då man till exempel i det som kallas mellan forsen kan möta vatten redan i skogen och där allt vad strömdrag är borta. Den övre dämgränsen borde gå i det man kalla grustaget, dit kan jag förstå att kraftbolaget vill dämma, annars finns ju ingen idé att dammen finns överhuvudtaget, men högra upp borde man inte få gå. Det är det jag menar med att kraftbolaget har nu sin chans att medverka till att, om ens bara i liten skala, en förbättring av det man en gång ödelade.
Det är en tuff nöt att knäcka, men skulle om det gick att genomföra faktiskt locka sportfiskare hela säsongen till ån.

Reglerna då.
Här finns mer att önska mot det som finns idag, även om man gjort mycket de senaste åren.
Minimåtten på både harr, och öring borde upp ytterligare alternativt titta på det som idag prövas i Fångån, ett fångstfönster inom vilka gränser man får plocka sig någon enstaka matfisk.
Minimåtten på harr är absolut undermåligt. Fisk som får tas upp har knappt hunnit igenom sin första lek.
Allt fiske med agn skall fortsatt vara förbjudet och endast spinn- och flugfiske gäller.
Kanske man till och med skall titta på att, om man biotopvårdar den övre delen, endast tillåta flugfiske på den sträckan, ner och förbi storhöljan med i huvudsak Catch and Release alternativt ett par fiskar per kort och dygn. Jag skulle till och med kunna tänka mig att hela den första sträckningen av ån, förbi storhöljan och ner till första strömdraget vid höjden skall vara just flugfiskesträcka.
Utöka fisketillsynen kring ån. Vissa förbättringar har gjorts, men det finns än mer att göra. Låt personer som brinner för fiske vara tillsyningsmän samtidigt som dom kan komma med information om flugval och dyligt, helt enkelt fungera lite som guider kring ån.

Storhöljan.

Till detta, röj upp den en gång så fina naturcampingen vid vägbron, kanske till och med sätta upp en liten kiosk/värmestuga där fiskekort och dyligt kan köpas. Lite så som det en gång var när Conrad Ericsson från Fångåmon hade det. En man som verkligen brann för fisket och vattnet kring hans hemtrakter och som jag haft förmånen att suttit ner och prata med så länge han sålde fiskekort och hade hälsan.
Till sist då, fiskekorten och antalet.
Höj kortpriset och låt pengarna gå till arbeten i och kring ån och till dom som på lokal nivå medverkar till att stärka fisket i ån. Man kommer att se att ett lite högre pris på kortet, samtidigt som vattnet tas om hand kommer att generera mer sportfiskare till området.
På den delen som jag säger i min idé, där det borde vara endast flugfiske tillåtet så kanske man till och med skall se om man skall begränsa antalet fiskare per dygn. Det kanske inte är ett måste, om man sätter en bra gräns på antalet upptagna fiskar och ser över minimåtten, men det kan vara en idé att ha med och diskutera kring.

Vad skulle man nu vinna på allt detta?
Vad skulle området vinna på detta?
Det är nu ställt utom all tvivel att Ottsjö, Vålådalen och dom andra orterna inom området, Vallbo, Fångåmon och Östra Vålådalen ligger i ett av Sveriges naturskönaste område och speciellt Ottsjö lockar med Sveriges vackraste utsikt från fönstret på stugan som vi som hyr.
Området har mängder med leder att fjällvandra på sommartid och ett välutbyggt system med fjällstationer och vindskydd som också lämpar sig för vandring vintertid.
Det finns skidåkning både utför och på längden nästan direkt utanför dörren alternativt att man åker till Trillevallen eller ner till Åre. Till detta kommer en mängd aktiviteter som jag sett födas i området under åren, forsränning, kajak, skoterturer, islandshästar cykel och många fler.
Fisket har alltid funnits där, men har inte haft samma utveckling som allt annat. Nu tycker jag att det är dags att ge området en riktig attraktion i form av en biotopvårdad och väl skött Storå, med chans till riktigt fina fångster på både harr öring och röding och det på flugspö precis bredvid landsvägen.
Ta en titt till exempel på Gimdalen och Idsjöströmmen, utan det arbete som har lagts ner på fisken och fisket så hade man inte haft den tillströmmningen av folk man idag har i dalen.
Och det finns mängder av liknande exempel. Jag dristar mig till att säga att Ottsjön och Håckren gömmer minst lika stor öring som till exempelvis Dammån och Kvissleströmmarna inte alls långt därifrån men där man i Storån har en betydligt mycket starkare harrstam och som skulle kunna bli ännu bättre om man tog hand om den. Lägg där till som sagt chansen att få röding i ån.
(Mina pers från ån är Öring på 3,8kg Harr på 58,5cm och Röding på fortfarande försiktiga 7-8hg)
Detta taget under längre tid, men som jag anser att ån har möjlighet att ge med kortare intervaller och som naturligtvis skulle locka fler sportfiskare till området, med allt vad det innebär i form av mat, bensin, boende och annat kring arrangemang.

Mynningen ut ur Ottsjön.


Nattligt mynningsfiske.

I det fall ni tror på att vi kan samexistera med vattenkraften så finns verkligen chansen här.
Det får inte Storånsdalgång tillbaka, men det kanske äntligen skulle kunna bli en fullgod ersättning till det som en gång fanns. En enorm resurs och som är väl värd att tas om hand.
Lägger man därtill ett försök till att få igång samtal med kraftbolaget om att släppa vatten för att ge storbodöringen en möjlighet till fortsatt lek så är det verkligen en chans för alla att delta i och visa på, att det visst finns krafter som vill sammarbeta för att ge fisken sin ärliga chans men också oss fiskare en möjligheten att besöka och hänföras av det storslagna och vackra omgivningarna kring det som fortfarande finns kvar av Storåns dalgång och dess avvattningsområden.

Nu skulle det vara otroligt kul att höra fler resonemang kring detta och fler idéer av er som varit i området eller som kanske till och med bor i området. Är jag helt ute och cyklar?
Jag tror att förändring alltid startar med att någon säger första meningen, i tystnad sker ingen förändring och inga segrar har tagits under total stillhet.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

onsdag 27 juli 2011

Randiga riddare på jakt

Återigen abborre i skärgården, idag med Fluganberg som sällskap.
Samma plats och nästan lika bra fart bland fiskstimmen då abborren var på jakt.
Idag följde flugspöna med ut, och även om det tyvärr inte blev någon av de större som tog våra flugor så landades ett flertal abborrar på bland annat ST-Epoxy i svart/silver men också på en liten fiskimitation med guldkona.
Några av abborrarna fick slå följe med oss hem för att bli till en riktigt god kommande middag.
Hemvägen blev det lanterna på och glida fram i en lugn skärgård. I en passage mellan två öar stod en älgko med två kalvar i strandkanten och väl inne vid hamnen igen så var det fullfart vid marinan.
Det är en härlig årstid det här. 

Bifångst för Fluganberg.

Herr Glader

Flugfångad borre.

Ena kvällens finare abborrar.

Fick två nästan lika stora, drygt 1,2kg tillsammans.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

tisdag 26 juli 2011

En kväll bland skärgårdsöar

Noice sjöng en gång, En kväll i tunnelbanan, alla dar som den vanliga vardan
en kväll i tunnelbanan, på stan.Snacka om att dom var fel ute. Jag nynnar mig fram till en lite ändring i texten.
En kväll bland skärgårdsöar, alla dar som den vanliga vardan, en kväll bland goda vänner, på sjön.
Siktet för kvällen var inställt på första säsongens fiske efter abborre.
Havet ligger blankt sånär som på någon krusning och i viken vi besöker jagar abborren vilt efter smålöj.
Granaten och jag får några timmars njutning till havs och lägger faktiskt fyra abborrar i ta-med-hem-kassen tillslut.
Jag krokade en riktigt fin fisk som väl hemma vägde in på nästan 9,5hg.

Kvällens goding, den utan vit t-shirt alltså!

Tre sådana här krokade jag också av.

Borre och Granaten ler ikapp.



Roslagens skärgård i sin bästa skrud.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

måndag 25 juli 2011

Dåtid, nutid.

Den 16 juli 1954 lämnar Mellanbygdens vattendomstol avslag på ansökan om Ottsjöns reglering. Det var i första hand de negativa inverkningarna som en reglering skulle få på fisket och skönhetsvärden som fällde utslaget.

Så står det att läsa i Richard Öhmans bok Berättelsen om Håckrenmagasinet före och efter dämningen.
ISBN: 91-972607-0-3 Utgiven av Fido förlag Hallen.


Texten är lite ryckt ur sitt sammanhang men var det utslag som de sökande fick på ansökan om att regleringsmagasinet Håckren även skulle inbegripa Ottsjön.
Till detta skall nämnas att, planer fanns att dämma och leda vatten från Hosjön i en tunnel genom fjället för att på vägen alstra ström i ett kraftverk innan vattnet slutligen hamnade i håckrenmagasinet.
Stora delar av Dammåns nederbördsområden hade då istället gått genom denna tunnel.
Vidare fanns också planer på att leda vatten från Ånnsjön, även det i tunnel till magasinet.
Nu stannade förstörelsen vid sjöarna Aumen, Hottöjen, Gesten och Håckren och ett för jämtland unikt område som aldrig någonsin skulle komma i dager igen.

Bild ur Richard Öhmans bok - Storåns Dalgång i dåtid.

Bild från Eniro - Storåns Dalgång i nutid.

Jag har läst boken flera gånger, lägg där till de otal antal timmar jag plöjt internet efter information och till sist mina drygt 40 år i området. När jag gjorde mina första kast med dobb och fluga en gång på tidigt 70-tal så stod dammen redan klar och jag har från dagen fått berättat för mig om hur fisket var förr, från de människor som brukade vattnen och strömmarna för fiske men också den nu sänkta naturen för jakten.
Och jag förstår varför folkopinonen 1954 inom det valdistrikt som Ottsjö tillhörda gav ett 100% motstånd mot det kommande planerna.
Visste ni till exempel att Jämtlands läns sportfiskeklubb som då var arrendator av vattnen, ansågs endast som arrendator och därför inte skulle ha någon talan i utbyggnadsplanerna.

I vänster bildkant delar av det gamla Storåfallet.
Bilden är från 2006 då magasinet tömdes för underhållsarbeten och när man nästan kunde se hur den gamla dalgångens vattendrag än gång sett ut.

Storåfallet som det en gång såg ut.
Bilden ur Richards bok.

Delar av samma fall. Bilden också från 2006

Långt i bakgrunden syns det som tidigare var sjön Aumen.
Också denna bild från 2006, tiden för underhållsarbeten.

Jag tycker att Richards bok är otroligt intressant och saklig och därmed ett ganska bra facit över den verkan ett sådant här projket kan ha på känsliga naturområden och jag tycker den borde läsas av fler.
För i boken tas till exmepel upp hur Sällsjö under några korta år blomstrar upp som samhälle men sedan dör ut igen, hur Undersåker och Mörsils kommuner ivrigt hejade på utbyggnadsplanerna i sin vädran av skattepengar.
Han tar också folks insikt efteråt i beaktande, när dammen väl stod där, hur mycket det påverkar och fortfarande gör än idag.

Också denna bild från 2006 och är strömmen som låg nedströms sjön Aumen.

Slam och gamla stubbar på "botten" av magasinet.

Utsikten från kullen vid Storåfallet.

Lite senare samma år var jag tillbaka och nu började dammen åter fyllas med vatten.
Den till delar skogsbevuxna ön mitt i bild är densamma på flera av bilderna.

Ett stycke som jag tycker håller än idag är när Richard skriver om domstolens beslut:
Fisket är en viktig del av ortsbefolkningen försörjning och skänker dessutom omväxling och rekreation för dem som bor i byn. En förlust av detta trivselmoment torde icke kunna ersättas. Det kan till och med leda till utflyttning från orten, vilket inte alls är önskvärt.
Det var ord från en då insiktsfull vattendomstol, ord som idag lätt kan omsättas till våra dagars ständiga samtal om värdet i ett fritt rinnande vattendrag och att kronorna borde komma in till de människor som lever och bor nära våra sista orörda vattendrag.
Där man idag insett misstagen som gjordes då och vill satsa på naturen och fisket, där de breda pengaflödet finns för dessa regioner i form av fiskekort, bensin, mat, boende, guider, osv osv istället för att som nu, rinna ner i några få människors byxfickor.

Ytterligare ett måste i bokhyllan som tangerar ämnet är Ingemar Näslund och Micke Sundbergs bok Vattenriket i Vålådalen.
Det vatten som tillslut skall hamna i nyss nämnda damm och som jag tycker på ett otroligt fint sätt beskriver i ord och bild Vålåns vatten i fullt liv genom unika naturvärden.
En bok, som om man läser den efter att ha läst Richard Öhmans bok ger svar på hur det skulle ha kunnat se ut för vattnet i Vålån på hela dess resa mot Storsjön.
Underbar text som både ställer frågor men också ger svar på det unika i miljöerna kring Vålån och där bilderna sedan blir till konstverk för kärleken till vattenlivet.


Efter lite efterforskningar både via Richard Öhmans boken men också via internet så har jag läst mig till att regleringsdomen är redo för omprövan 2015. Jag hoppas då att Ottsjö fiskevårdsområde står i startgroparna för att få till den numera önskade rivningen av "spärren" i Storån där den mynnar ur Ottsjön. Placerad där då Håckrenmagasinet en gång blev till för att hindra abborre och gädda att ta sig upp i Ottsjö. Dåtidens hinder, Storåfallet försvann under vattenmassorna.

Detta skulle få öring och röding att åter kunna vandra fritt mellan den naturliga Ottsjön och dammen, öringen skulle åter kunna vandra upp i Vålån för lek och för Ottsjön och dess fiske skulle detta innebära otroligt mycket.
Lägg därtill att att ägaren till dammen äntligen kan få ge tillbaka lite av sina tjänade kronor i form av stöd i arbetet med biotopvårdande insatser i Storån men också nedströms Sällsjö för att rädda den lilla spillra som finns kvar av Storbodöringen.
Gör helt enkelt det som alla pratar om, samarbeta kring ett stort projekt för att förbättra fiskenäringen men kanske främst förbättra betingelserna för öring, röding och harr i den konstgjorda sjön Håckren och dess åar och vattendrag.
Jag kanske återkommer med en idé på hur det skulle kunna se ut ur en sportfiskares ögon, och på hur små insatser det egentligen behövs för att skapa dom bästa förutsättningarna för fisken och området utifrån det faktum att vi fortsatt pratar om ett vattenmagasin.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

söndag 24 juli 2011

Norrtäljekisar i Härjedalsfjällen

Det plingar lite då och då i mobilen.
Kul små mms från vänner som just nu fiskar i härjedalsfjällen.

Daniel med resans första öring.
Låt oss hoppas att den växer till sig och att Daniel får tyngre drag i spöt under veckan.

Matte med en fin harr tagen på flugspö och muddler.

Jag hoppas få höra mer från dom under veckan och sen hoppas jag också på att dagarna fram till slutet av augusti rullar på i ganska rask takt. För vecka 34 är det dags för oss att åter sätta oss till rätta i bilen för färd norrut.


Till sist, ett ljus är tänt här hemma, en låga som får symbolisera mina tankar till vårt grannland och främst de familjer som mist sina nära och kära i det ohyggliga som hänt.



onsdag 20 juli 2011

Debatt med Svensk Vattenkraftförening Walter Johanson

I ett debattforum på Fiskejournalens sida med Svensk Vattenkraftförening Walter Johanson skrev jag ett inlägg som löd:

Det är någonting som är riktigt fel i det här.

Att provocera fram människor till att reagera och sedan lämna debatten tyder på okunskap och en osäkerhet hos den mannen, inte alls olikt den debatt som förs i allmänhet kring vattenkraftens vara eller inte vara varesig det är i tidningar eller tv eller övriga medier.
Den ploppar upp lite då och då och försvinner eftersom man från regeringshåll eller kraftbolagens sida inte vill ställa upp och ta debatten till målsnöret, där alla korten läggs på bordet så att allmänheten en gång för alla får reda på hur det egentligen är, vad man betalar för på elräkningen och vad man satsar dessa pengar på eller i vilkens ficka tusenlapparna hamnar.
Att våga ha en ståndpunkt är ju en styrka och någonting man skall värna som varje människas rättighet, men att sitta som Walter och tycka sig kunna proffstycka lite här och där och sedan försvinna är inte att våga ta ställning.
Och det är på sandlådenivå när man börjar det hela med att kasta ur sig hur få det var som fanns på plats vid en manifestation.
Det är inte antalet utan anledningen som är det viktiga här, varför åkte människor dit? Varför hölls mötet i Arjeplog?
Människor var där för att man vill trycka på den långsiktiga satsningen på orten och dess tillgångar. En utbyggd fisketurism drar in pengar i en framtid på orten på lokal nivå och sätter människor i jobb som har lokal anknytning. En utbyggnad av älven drar dit folk från andra håll som bygger under kortare tid och sedan försvinner, kvar blir en sönderbyggd älv som drar in pengar till några få aktieägare och ett kraftbolag som med all säkerhet investerar sina pengar många många mil från i det här fallet Arjeplog. Fisketurismen får pengarna att stanna kvar i området och kan om man vårdar det ordentligt ge många många fler möjligheten till en inkomst under längre tid med lokal förankring.
Walter min käre vän, du är konsult när du gjort ditt uppdrag färdigt så drar även du vidare och lämnar kvar ett raserat sandslott för Arjeplogsborna, för visst är det väl så ni inom vattenkraftsförespråkarna vill ha det, ingen skall få ha ett vackrare sandslott än ert i den sandlåda ni leker i hela dagarna.
Nä, borsta av dig sanden Walter, kliv ur sandlådan och ta debatten dit den hör hemma i det offentliga ljuset och stå för din åsikt fullt ut, först då min vän är det värt att lyssna på dina tankar och ideér.
Jag var tyvärr inte i Arjeplog Walter, men jag hade gärnat velat vara där, och stödet till dom som var där gav jag så mycket jag kunde.
Jag är rädd för att du inte ens kommer att läsa detta, för som flera gånger tidigare så lämnar ni debattbordet så fort ni fått ert sagt.
Det är inte styrka Walter, det är inte att ha en ståndpunkt!!

Svaret kom från den i ilägget nämnda Walter Johansson Vattenkraftskonsul från Sweco
Ett svar, både på mitt men också andras inlägg i forumet.
(Ni kan följa tråden här)

Hej allihopa

Jag tar gärna debatten men det bör egentligen inte ske så här via nätet.
Jag fanns i Arjeplog under den s k manifestationen och hade gärna tagit en debatt vid det tillfället. Träffade då Stefan Nyström och hade en bra och konstruktiv diskussion med honom, med ideér om lösningar med omlöp/faunapassager.
Det är ändå så att vattenkraften är vår mest miljövänliga energikälla enligt alla genomförda LCA. Sverige har Europas bästa vatten tillsammans med Norge och det är tack vare vattenkraften. Vi har bra fiskevatten i Sverige trots att vi har nyttjat vattenkraften sedan 1400 – 1500-talet. Utan att våra svenska fiskevatten har blivit ödelagda. Till och med var fisket bättre på 50 – 60 -talet när det fanns dubbelt så många vattenkraftverk.
Det finns så mycket vatten i vårt land så det finns plats för både sportfiske och vattenkraft om bara samarbetsviljan finns. Som jag framförde till både Stefan och Martin i Arjeplog så vore Arjeplogsströmmarna ett lämpligt projekt att samarbeta omkring, istället för som Älvräddarna söka konflikt. Här finns verkligen plats för både kraftverk och sportfiske. Vid det samtal som jag då hade med både Stefan och Martin uppfattade jag att även de kunde se den kombinationen.
Jag tycker att sportfiske är en alldeles utmärkt rekreation och fritidssysselsättning, men kan inte se att det på något sätrt tillför vår miljö något positivt.


Först vill jag säga, all heder till Walter som fortsatt följer och svarar på inläggen.
Och precis som Walter säger, så borde debatten lyftas upp ytterligare några nivåer.
Göra en mera publik men också öka samarbetet kring våra vattendrag för att se till att allas intresse tillgodoses. Det finns dock en svårighet i detta och det är kraftbolagens syn på detta och deras aktiva deltagande i arbetet. Det krävs oftast långa och heta ordväxlingar och åren hinner rulla innan man tillslut måste gå till anmälan och miljödomstol alternativt hävda vattendommar och dyligt och det främjar ju inte samarbetet, snarare tvärtom. Därför är det bra att Älvräddarna gör det jobb man faktiskt gör, väcker debatten och synliggör det som faktiskt händer ute i våra vattendrag.
Att sen hävda att fisket var bättre på 50-60 talet är nog att dra allting till sin spets och framstår som att hälla bensin på debatten för att i tron kunna släcka den.

I det område jag fiskar i så slutar alla vackra vattendrag i en enda stor vattensamling, Håckrendammen i Västra Jämtland. En damm som när den kom till, plus den i Sällsjö satte ett hårt och naturvidrigt stopp för ett av landets största öringsbestånd, Storbodöringen.
Idag är öringbeståndet sönderavlat efter stödutsättningarna som måste göras. Rödingarna som finns leker på bottnar som sedan ligger torra under våren då dammen tömts på vatten.
Fisket var iofs bättre under de åren strax efter att dammen hade byggts. Lokalbefolkningen berättar om storvuxen röding som fångades i mängder uppe i den del av Storån som fortsatt finns kvar.
Men det var röding som vilset fort runt i en söndrad miljö.
Visst finns där fortfarande storvuxen fisk men det är ju inte det som är grejen här, det är inte storleken på fisken vi alla söker, utan hur ser det ut där den lever, kan den fortplanta sig på sitt naturliga sätt, är stammen fortsatt livskraftig.
Vattenkraften kommer fortsatt, om den används som idag att endast skapa stora Put and Take alt Catch and Release vatten.
Och sådana vet vi, kan innehålla storvuxen fisk och mängder av fisk om vi hela tiden sätter ut nya.
Men det är inte vad jag tror Älvräddarna vill med sitt arbete och inte heller jag som sportfiskare.
Samexistera javisst, men då på samma vilkor.
Så samla du ihop några beslutsfattande vänner Walter och bjud in Älvräddarna plus sportfiskare till ett möte där det högst på agendan finns ett antal punkter som skall vara gemensamma och som det skall beslutas om, inte bara en massa rundprat. Jag tror att du skulle få ställa fram fler stolar kring det runda bordet för ingen skulle säga nej till ett sådant möte.

Det finns en del riktigt bra läsning kring just Håckrendammen:
Ingemar Näslunds och Micke Sundbergs fantastiska bok Vattenriket i Vålådalen
eller Richard Öhmans Berättelsen om Håckrenmagasinet före och efter dämning

Som sagt, följ tråden och kom gärna med inlägg, men som Martin skriver på sin Facebook sida, se bara till att känslorna inte börjar svalla för mycket, så att vi upprätthåller den sakliga och höga nivån som nu råder.
Ni hittar debatten här

På sjöspan i Roslagsskogarna

Vi har fått en liten idé som vi tog första steget på under gårdagskvällen.
Så medans Måns Zelmerlöw underhöll i rutan tog vi på oss stövlarna och drog till skogs på en walkabout i Roslagsskogarna, Granaten, Fluganberg och jag.

Stigfinnaren tar sig fram i Roslagsdjungeln

Vägen till den lilla sjön var kanske inte den bästa, slybevuxna gamla kallhyggen blandades med vass och rissnår men också mängder med hallonbuskar, goda fina och stora hallon som vi lät bli vår färdkost.
En tjädertupp gillade inte vår närvaro och skrämde bokstavligt talat skiten ur oss när den på bara 3-4 meters håll bestämde sig för att fly fältet.
Vi tog oss fram och belöningen var mödan väl värd, en vacker liten skogstjärn badade i kvällssolen och här och var synbara tecken på liv i sjön i form av små vakringar.




En panoramabild över den lilla sjön.

"Rävsvansar"

Fanns en idé om att ta en annan väg tillbaka, men Granaten hade förlorat sin skjorta som han hade hängt runt höften, så det blev att gå i våra egna fortsteg tillbaka och leta upp den.
Första sjön avklarad, nu skall vi leta efter fler att besöka.
Vad sjön heter?
Ja, i norr hade den kallats hemlijaure.
 
Samma väg hem


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>