måndag 29 augusti 2011

Öringrace som kom av sig

Alltid samma förväntan och samma snack i bilen på väg upp mot fiske.
Det bubblas om platser och turordning, när skall olika heta ställen testas och så vidare.
Denna resa var inget undantag, men nog borde vi anat vad som komma skulle när vi gjorde ett stopp utmed Ljusnan strax ovannför Öjeforsens kraftverk. Den normalt torrlagda och stenfyllda fåran var nu ett mer eller mindre vrålande monster.

Ljusnan, inte riktigt som vi är vana att se den.

Nu är ju inte vi de som hänger läpp för det utan fortsatte glatt resan upp mot Ottsjö.
Första dagen gick mest åt att reka kring ån för att se vattenstånd och var fisken var igång. Även det borde varit ett varningstecken för oss för fisken vakade väldigt sparsamt och nedre delen av Storån var i princip borta till förmån för råämnet till vinterns kilowatttimmar.
Fluganberg hann dock med att under dagens fiske kroka en fin harr på 48cm och 1,1kg innan vi bröt för middag i det fria och nya tag i en annan ström.

Fluganberg med håvad harr

Den nya strömmen var inte heller den så mycket till ström, vattnet stod högt upp på gräsängarna och endast de minsta öringarna var hemma, så små att dom mestadels bara åstadkom en blöt fluga vid sina försök till hugg.

Fluganberg vadar bland grästuvorna

Ett sms från Flugbindar´n och vi var raskt påväg mot ny plats för en träff. Redan vid vår uppfärd till Ottsjö hade vi träffats då några av hans flugor bytte ägare och hamnade i min ask. Nu skulle vi vänta in mörker och förhoppningsvis lite bättre öring tillsammans.
Av öringen syntes intet men en trevlig stund fick vi tillsammans i skymningen.
Ny dag, ny plats och nya tag.
Vi vandrade längs kanske den vackraste av åar i hela området, kristallklart vatten och med skiftande karaktär ringlar den sig fram från kalfjället ner mot skogslandet. Vi gjorde tre nedslag utmed dess stränder och fångade även här små öringar som snabbt fick gå tillbaka.

Granaten vid Ingeborgsfallet

Middag i stugvärmen och sedan åter ner för att invänta mörker. Den här kvällen skulle vi ändå få se och framför allt höra att åns stora öringar ändå fanns därute. Vid tre tillfällen var en av åns större öringar upp och visade sig med ljudliga plask, en av gångerna inom kastavstånd från där jag stod, tyvärr med flugan i ena handen och tafsen i den andra under ett flugbyte.
Även denna kväll avslutades med ett återseende vid åns övre delar då jag stötte ihop med Jens (Öringryggar och Sländspröt) som numera är nybliven jämte.

En öringfiskares dilemma

Tredje dagen och den analkande hösten gjorde att tillfälligt stopp till förmån för sommaren. En varm skön och solig kväll tillbringades åter vid ån. En sådan där kväll som ger fina minnesbilder till den kommande vintern och som lägger ett nästan för vackert skimmer över en öringfiskares själ. För nog är det väl så att både fiskaren och öringen vill egentligen ha lite gråväder och mörker för att det om möjligt skall bli något möte dem i mellan. Men vi var inte alls avigt inställda till kvällen utan njöt av den så länge solen var uppe.

Granaten fiskar i utloppet i storhöljan

Fluganberg gör det enda rätta, inväntar mörker och njuter
av omgivningarna och den vackra kvällen

Granaten testar åns blanka yta i hopp att locka någon från botten

En kväll vid ån laddar batterierna inför vintern

Kvällen kom, men i takt med att mörkret föll avtog all aktivitet på ytan så väntan tog slut och vi lämnade ån bakom oss.
Sista dagens fiske förlades nu istället på de sträckor som ändå visat lite aktivitet, i alla fall från harren och ganska snart hade även jag fått kroka en fin harr på 48cm, denna dock inte fullt på kilot. Hade ytterligare en på kroken innan den hoppade av och resten av tiden gäckade småharrar i storleken 30-35cm oss i strömmen, vissa även ännu mindre. Många krokades och återutsattes men många blötte bara våra flugor.
Ett gott tecken dock att det finns så mycket harr, som om dom får gå kvar i ån kan ge riktigt fint harrfiske om några år.
På eftermiddagen kom en kort men ganska intensiv regnskur, jag bytte fluga till lite större buskigare och mitt i regnskuren så fick jag tre öringar på kanske 6 till 7 kast. Den största av dom på cirka 4hg. Alla återutsattes men visar bara att ruskvädret lockar öringen till lite mera aktivitet.
Så fort regnet la sig försvann också öringarna.

Min 48cm Harr (Foto Fluganberg)

Båda våra harrar hade sten och snäckor i magen, vilket säger var i ån fisken höll till. Kanske inte så konstigt med tanke på omständigheterna vi och fisken ställdes inför. Bara under våra dagar vid ån steg vattenmagasinet med 40cm och åns dalgång är ett av ställena som vattnet har någonstans att ta vägen.
Med dom förutsättningarna så är det inte så konstigt att årets resa kanske, totalt sett, är en av mina sämre någonsin i området, och då har jag ändå fiskat där i snart 40 år.
Inte upplevelsemässigt dock, utan bara om vi ser till fisket. Tur då att man kan uppskatta en sådan här resa ändå. Men en sak står klart, om kraftbolagen ens antyder vattenbrist i vinter så är deras lögn lika tung som deras inkomstkonto. För det är inte bara i jämtland som vattenmagasinen är fyllda till bredden.
Nu återstår endast en resa norrut för detta år. Vecka 38 bär det av upp till Idsjöströmmen och fiske på höstharr i Gimdalen under några dagar.
Men tills dess skall jag få mina vadare, Vision Gillie, utbytta, för så här blöt och kall har jag inte varit på länge. Laminatet mellan yttre och inre delen av vadarna hade släppt i höjd med rumpan på ett ställe och med så här mycket vatten så var det djupvadning som gällde varje dag och det kalla vattnet kunde obehindrat ta sig in blöta ner och sedan rinna väldigt kallt ner för benet till neoprensockan.

Minnesbilder för kommande vinter



.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>


måndag 22 augusti 2011

i ́ll be back

Nu väntar några dagars fiske i Jämtland.





.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>


onsdag 17 augusti 2011

Kanon & Kalkon

Mårtensson far idag för fiske några dagar i Padjelanta. Från Ottsjö kommer rapporter om stor, och då menar jag stor öring tagen i ån, mitt framför ögonen på mig, eller ja nästan iaf, ungefär 60 mil och sex dagar framför mina ögon.


Jag stämplade ut efter halva dagen och for hem till yngsta sonen som gjorde sin sista sommarlovsdag idag, imorgon är det back to school som gäller.
Vi slöade en stund i soffan med en film och lite glass, men hoppade sedan ur den och i båten istället.
Blev en riktigt skön eftermiddag med lite klassiskt abborrmete.
Ingen med hem, men en hel del som var upp och vände lite snabbt.




Men tyvärr, en allt för vanlig syn på våra öar i skärgården, eller utmed våra älvar eller egentligen var f*n som helst. (ursäkta språket)
Ta er en titt på följande foton, är det så här vi vill möta vår natur?
Jag funderar ofta i sådan här lägen,  -hur har folk det hemma?
Missar man alltid soptunnan med sitt skräp och låter det sen ligga på golvet?
Slänger man alltid sitt toapapper bredvid toan?
Jag blir uppriktigt förbannad när jag ser sånt här. På just den här ön var jag tidigt i våras och tog vårens första fika i skärgården, den såg inte ut så här då.
Skärpning nu natur-dyslektiker!!
Men egentligen, de som "glömt" eller kanske "missat" detta, läser ju inte den här bloggen i alla fall.





söndag 14 augusti 2011

Ån hemmavid och Kräftskiva

I lördags så gjorde vi sista steget i vårt arbete med en av sträckorna i Skeboån, ett arbete som i grunden utgår från att vi vill skapa bra förutsättningar för våra havsöringar till lyckad lek.
Men också för åns övriga fauna. Mer om detta kan ni läsa på Skeboåns Sportfiske.
När det arbetet var klart, så var det full fart hem och förbereda inför kvällen.

Flugfiskegänget med respektive, samlades runt borden hemma hos mig för kräftskiva i lördags kväll.
Mycket trevligt och kul, kanske speciellt för våra "fiskeänkor" att äntligen få möta männen bakom historierna som berättas hemma efter var och varannan fisketripp.
Lyckat, trevligt och väldigt gott blir mina tre sammanfattande ord.



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

fredag 12 augusti 2011

Nytt fenomen, abborrår?

Abborren är en hotad art!
Så har det gått att läsa lite här och var, larmrapporterna är entydiga, våra predatorer gäddan och abborren har det svårt, och speciellt då ynglen, att överleva i vår skärgård.
Då blir man naturligtvis glad när det dyker upp helt andra uppgifter i media, som till exempel i UNT denna vecka, där det stod att läsa att det i år är gott om abborryngel. Artikeln här
Och tittar jag tillbaka på några vändor i havet i år så har jag aldrig under dom senaste 20 åren tagit hem så mycket abborre som nu. Skall kanske nämna då att antalet i år är fortfarande under 15 stycken.
Men jag måste också säga att det jag nu tagit hem är en promille av räntan på insatt kapital.
Jag tror nämnligen att det nu gäller att jobba ännu mer för deras överlevnad, vi får inte göra om misstagen som med torsken till exempel, där det för något år sedan rapporterades om att det då återigen fanns gott om torsk i östersjön. Redskap som varit vilande i flera år hakades ner från krokar och hyllor och hamnade i havet, torsken togs upp och vips så kom larmrapporterna året efter om att torsken nu åter var hotad i östersjön.
Havet och speciellt fisken däri är inte och skall inte behandlas som pengarna på världens börser, där de snabba klippen är det viktiga och där få personer skor sig på bekostnad av andra. Havet, skärgården och dess resurs måste ha en långt mera långsiktig plan än så, ändå får jag en otäck känsla i magen att näten i vikar och vassar kommer att öka nu och några år framåt allt beroende på att människan ser idag så kortsiktigt på allt vad investeringar heter. För det är så vi måste börja se vårt skärgårdshav, som en investering och därmed så bör den och skall den behandlas långt mera långsiktigt än idag.
Jag kommer inte att ta med mig mer abborre hem bara för att vi nu sett ett gott år bland abborrens yngel.
Undrar också vad som är måttstocken på gott om, till exempel torsk. För mig är det när man som på början och mitten av 80-talet kunde få torsk i mängder från småbåtar som bara gick ut till någon brant kant i skärgårdens ytterområde och det är absolut inte när man äntligen ser torsk på ekolodet på ställen där det annars varit helt tomt i årtionden.
Ta till exempel det vi nu kan läsa om överallt på alla flugfiskebloggar runt om i landet, omnämns som sork-feber, lämmelår och så vidare.
Kortsiktigt är det gott om lämmel och fjällrävens ungar får äntligen en chans till överlevnad, ugglor som man annars knappt ser sitter nu på stolpar och vakar över vägkanter, men nästa år är dom borta igen med all säkerhet, då blir det åter ont om lämmel med allt vad det innebär för dom som lever av den.
Kanske skall vi börja se våra vattenlevande predatorer på samma sätt, förutsättningar var i år för lek och för överlevnad för ynglen mycket goda och vi ser nu resultatet av detta, men hur ser det ut nästa år och nästa.
Vi kanske har fått ett nytt fenomen inom den marina biologin, abborrår!!
Jag är inte marinbiolog men jag är en skärgårdsmänniska, som fortsatt vill kunna åka ut på och vara stolt över vårt skärgård, jag vill fortsatt ha gott om fisk och ett rikt djurliv i densamma, så min uppmaning blir, ta bara räntan på insatt kapital, låt näten hänga kvar i sjöbod och på vind, fiska som om det vore och är en hotad art, det är en långsiktig investering och ger högre ränta på insatt kapital i det långa loppet.



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

torsdag 11 augusti 2011

Äntligen ute i skärgården igen

Jigg i flera färger, spinnare, drag och wobbler.
Allt testade vi, jag och Granaten på kvällens abborrfiske. Och när vi krokade abborre så trodde vi oss funnit rätt, men nej då. Två tre abborrar sen var det dags för byte igen.
Men abborre fanns det, otroligt mycket också. Precis överallt jagade dom smålöjen, som gjorde allt för att undkomma de gröna jägarnas käftar.
När kvällen var över så räknade vi ändå in 5-6 abborrar värda att behålla.
På Granatens meritlista stod det också två gäddor.

Skärgårdens Konung

Gäddkungen för kvällen

Augustikväll i Roslagen


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

söndag 7 augusti 2011