Perrolf stämning

Om jag säger att havet i eftermiddag och kväll hade känslan av Bertil Perrolf, så tror jag att många förstår hur jag menar, ni vet han som stod på stranden i Visby när dygnet slog om från den 23;e december till julafton och för oss radiolyssnare målade en bild av det hav han stod intill och sen spelade Jussi Björling.
Precis så var det idag när Granaten och jag försökte oss på lite havsöringsfiske.

Ingen Jussi och ingen havsöring heller blev det, men allt annat fanns där.

Granaten i glöggviken

Det enda tecknet på liv var en liten följare jag hade som när den märkte hur grunt det blev skvätte till och försvann.
Havet är otroligt högt just nu, där vi normalt så här års knallar torrskodda fiskade vi nu hem våra drag. Strandlinjen är nog flyttad ett par meter.
När det sen mörknade så steg en vackert brandgul måne upp ur havet och snart låg spöt i bilen och kameran var framme istället.

Guldgata

Motsol heter det du ju, så detta måste väl vara motmåne då.

Något mer fiske blev det inte, för som sagt havet går högt just nu och i min iver att fota månen så steg det enda upp till knät och fyllde snabbt mina torra sköna stövlar.
En sak till har nu hamnat på listan över bra köp framöver, ett stativ.
Frihandsfota en brandgul måne på en i övrigt svart himmel är ganska knepigt.
Men vacker var den, och det här blev verkligen en sådan kväll när klyschan aldrig stämt bättre, att få fisk är inte allt, på en fisketur.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>