söndag 29 januari 2012

En helg på Blidö

En helg med fiskevänner. Foto i gråväder, värmande bastu, god mat och dryck och inte ett spö så långt ögat kunde nå. Avslutade kvällen med "fiskeporr" på hög nivå, planering inför sommaren och titta på bilder från föregående säsong, detta tillsammans med ett fat av goda ostar och tillbehör.

I väntan på något

Sjunken dröm

Lamm & Gratäng

Morgonsol


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

torsdag 26 januari 2012

Den lilla droppen och hans kompisar

Vad säger ni?!

Vore det inte trevligt med lite tecknad humor (E.ON) så här en dag mitt i veckan!
Följ den lilla förnybara droppen och hans kompisar på deras väg från molnet till vattendraget, via glada laxar och turbiner till havet.
På sin resa får vi veta att den lilla droppen påverkar miljön minst av alla och att det finns gott om glada laxar, visserligen uppväxta på fosterhem, och vem blir inte glad av det.
Vi får också träffa hans kusin elektronen.
Så, vad säger ni....häng mé vet´ja!!

video
 
E.ONs vattenkraftproduktion i Sverige är uppdelad på totalt 76 vattenkraftverk varav 37 finns i Norrland, 31 i södra Sverige och 8 i Mellansverige.
Tänk så många glada droppar det måste bli.
 
 
Jag vill också nämna att Svenska Naturskyddsföreningen har något som man kalla "Bra Miljöval"
Som enligt dom själva är  Världens tuffaste miljömärkning.
Men jag måste ändå ställa mig frågande till deras framtoning i frågan.
Revisorsintyg utställt till Jämtkraft finns även som länk här Bra Miljöval på Jämtkrafts sida
Bra miljöval och kriterierna för detta

För att få detta intyg av Naturskyddsföreningen så måste vissa krav uppfyllas.
Detta står att läsa på deras sida.

Stopp för mer vattenkraft

Idag är det inte tillåtet att bygga nya vattenkraftverk på grund av de negativa miljöeffekterna på vattendragen. 1996 avreglerades den svenska elmarknaden och därför kan bara el från vattenkraftverk som är byggda före 1996 märkas med Bra Miljöval. För att ett vattenkraftverk ska kunna märkas med Bra Miljöval måste det släppa fram en viss mängd vatten, så att vattendragen aldrig torrläggs på grund av kraftverket. På så sätt förbättras livsvillkoren för växter, djur och hela ekosystem i och i anslutning till vattendraget. Bra Miljöval driver också på för att det ska byggas omlöp runt kraftverken så att fisk och andra arter ska kunna simma förbi.

För mig så förefaller det då väldigt konstigt att Jämtkraft fått detta intyg utställt till sig som Bra Miljöval.

måndag 23 januari 2012

Fiskekollapsen i Stockholms skärgård

Rapporten från Sverker Lovén på Stockholmsstad om läget i vår del av skärgården.
Intressant läsning på många olika sätt, men som ändå visar att det finns mycket som måste göras för att skydda, bevara och även lägga mycket mera resurser på att återskapa och restaurera gamla kända lek- och uppväxtområden för fisken.

Läs rapporten här

onsdag 18 januari 2012

Nytt år nya planer

Jag tror att jag inte är ensam att så här i januari sitta med kartor i knät, surfa runt på google earth och eniro, allt i jakt på sommarens planer, nu kan vi börja prata om brasfiske.

Om allt går som planerat så blir midsommarturen till Idsjöströmmen och Ottsjö förlängd så att istället för sex dagar så blir jag borta en och en halv vecka. Start i Idsjöströmmen 3 dagar och sedan resterande i Ottsjö med omnejd. Planen är att jag äntligen skall få ta mig ut på fjället igen för fiske på lite mer orörda vatten.
Ni vet sådana där vatten som man benämner med egna namn och där man väldigt sällan tar bilder med tydliga landmärken. Under den resan finns också planer på att få med mig mina fiskevänner på en hel dag med kamera istället för spö i handen.
Målet för den planen är Issjödalen via Grönvallens lappläger, ett stycke mycket vacker och unik natur där också Jämtlands enda naturliga pyramider finns.
Ett naturområde som jag anser att man från svenskt håll borde lyfta fram ännu mer och varför inte göra till världsarv.

Mina söner börjar även dom längta upp till Jämtland, så kanske blir det en tur med dom också till Ottsjö och när vi ändå är inne på Jämtland, så lutar det även åt att öringracet blir av i år igen i slutet av augusti för att sedan avsluta säsongen med Idsjöströmmen i september. Kan alltså bli en riktigt trevlig sommar med mycket tid i mitt kära landskap.

Hemmavid så hoppas jag på tidig sjösättning och sen många dagar/kvällar i båten bland koppar och skär.
Förra året så var det strandhugg på St Roten vilken ni kunnat läsa om här tidigare, i år finns nya planer för sådan åkning. Att turista på hemmaplan är inte illa alls.
Måste också utveckla flugfisket på abborre ännu mer.

När det gäller mitt engagemang för våra havsöringar i Skeboån så hoppas jag verkligen på några positiva besked redan nu under våren, bland annat så vill vi gärna få möjlighet att bjuda vår Länsfiskekonsulent Henrik C Andersson på en kopp kaffe intill åns stränder för att prata om kommande planer och idéer.
Vi kommer också naturligtvis att gå med i, vad vi hoppas, en nystartad klubb för Stockholms havsöringar som är under uppbyggnad. Vill ni läsa lite mer om detta så gå in på bloggen "Livet på Kusten" och scrolla er nedåt i inläggen. Mycket intressant idé som vi naturligtvis stödjer fullt ut. Förövrigt en mycket välskriven och intressant blogg, helt klart att rekommendera.

Först på listan står några turer till mina havsöringvikar och mars månad så är det mässbesök som gäller.

2/3 - 11/3 Båtmässan
8/3 - 11/3 Vildmarksmässan
23/3 - 25/3 Sportfiskemässan

På det stora hela så kan man säga att ord som utveckling, njutning, avkoppling, spänning, här och nu, nyfikenhet, engagemang, vänskap och några till, skall få ännu mera utrymme i mitt liv och dirigentpinnen får som alltid vara flugspöt och kameran.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

måndag 16 januari 2012

"Han vill skjuta fler sälar i Stockholms skärgård"

Lugnt och tryggt?

Gjorde idag en resa in till den stora huvudstaden och naturligtvis så hamnade jag i tunnelbanan sittandes med en Metro i handen, ett fenomen som för oss som inte är där så ofta är helt underbart att beskåda, folk prasslar och står i med sina tidningar, allt för att slippa få ögonkontakt med någon på bänken mittemot.
Okej, jag satt också där, jag menar man vill ju inte vara en "lantis" och prasslade, och på sidan 4 i dagens Metro så fastnar jag vid en liten artikel.
"Han vill skjuta fler sälar i Stockholms skärgård" , det är Sverker Lovén som är Stockholms stads fiskekonsulent som enligt prasslet, tycker så!
Naturligtvis blir genast tidningen intressant på riktigt, och nog har han en poäng i att det är för mycket säl och skarv, även om vi just i min del av skärgården nu sett en minskning av skarven till förmån för havsörnen bland annat som haft gott om mat de senaste åren, men också en ökning av säl i innerskärgården.
Så det är inte det jag reagerar på utan mer på siffrorna om nätfisket från yrkesfiskarna.
Under hela 2010 fångade yrkesfisket sammanlagt sju ton gädda, abborre och öring.
Detta motsätter jag mig totalt, utan att för den skull ha några som helst vetenskapliga belägg för min åsikt, jag vill nämnligen nämna i sammanhanget alla de nät som läggs som INTE redovisas. Ni som följt min blogg har säkert läst de gånger när jag besökt våra havsöringsvikar och det nästan har sett ut som i en badmintonhall längs kusten, nät efter nät och inte ett enda av dom utmärkta så som sig bör och i längder som långt överstiger den kvot som är tillåtet, dessa nät finns inte redovisade i de sju ton som Sverker nämner. Lägger man därtill att det i slutet av 1990-talet tappas varje år 167 kilometer garn bara i den svenska delen av Östersjön, garn som fiskar året runt dag efter dag.
Dessa så kallade spökgarn eller spöknät är också en siffra som jag anser att man skall ta med en nypa salt, för inte heller där så är de nät eller garn som fiskas illegalt medräknade.
Lägger man därtill alla andra redskap som används exempelvis ålryssjor, långrevar och annat som det fiskas med längs våra kuster och utlopp från älvar och åar så inser en icke mattekunnig att siffran är långt större än de sju ton som Sverker nämner.

Jag har till exempel fiskar havsöring i min skärgård sedan i början av 1990 talet och jag tar så sällan upp fisk att jag fortfarande nästan kan komma ihåg alla som ändå tillslut landat i min frys.
Totalt handlar det kanske om ett tiotal öringar som fått sätta livet till.
Jag återknyter då till ett av mina tidigare inlägg, där man fiskade med näten likt en trål och drog dessa in mot land för att fånga öring och detta precis i närområdet till en skyddad havsvik där Tullviksbäcken rinner ut. Bara den helgen så fångades ett tiotal öringar.
Så hur var det nu Sverker sa, att "under hela 2010 fångade yrkesfisket sammanlagt sju ton gädda, abborre och öring. Säl och skarv äter samma mängd fisk på några timmar."
Då kontrar jag med att från 1990 så har jag fångat ett tiotal öringar, det är lika mycket som felaktigt fiskade nät tar upp under en dags fiske.

Jag är alltså inte emot en skyddsjakt på varken säl eller skarv, men att skylla allt på att naturen själv förstör för sig, utan att räkna in vår egen påverkan är att söka skydd i en grop för kritiken som annars skulle komma från vattenägare och yrkesfiskare.
Jag anser att man skall jaga vår nya myndighet Hav och Vatten att snabba på sina utredningar, för efter egna samtal med dem så vet jag att man just nu ser över Bottenviken och reglerna kring fisket och på vilket sätt detta får bedrivas, men man tittar också på skyddsvärda områden och mynningsområden.
Jag vet också att man kommer att jobba sig sakta söderut i Östersjön, men varför sitta och vänta, påbörja egna studier, se över skyddsvärda lekområden, minimimåtten och reglerna för nätfisket. Inför en reglerad skyddsjakt på säl och skarv. Men se också till att bättra på tillsynen och övervakningen av våra kustvatten och ligg på vår myndighet att jobba bredare och med fler resurser.
Sverker är något på spåret här, men det är inte så enkelt att det bara är naturen själv som jäklas.

fredag 13 januari 2012

Blandat smått och gott.

Så har då projektet kring Skeboån även klivit in i Facebookvärlden.
Vi finns nu som en grupp där, som man kan ansöka om medlemskap i, för att fortlöpande få information om vårt arbete, sök på Skeboån Sportfiske.

Vilken i ordningen vet jag inte, men återigen så blåser det hårt över Roslagen men snön håller sig på avstånd. Det pudrar lite på marken för att i nästan stund regna. Det känns långt bort med skidåkning även om jag och yngsta sonen satt upp det på att-göra-listan i vinter, åka skidor.
Och egentligen, jag vet inte om det där med skidor är min grej. Många gånger är det skönt och riktigt bra allsidig träning, men ibland går det ju bara åt pipsvängen, en skidtur inte som alla andra.

Jag vill tipsa om en riktigt trevlig blogg kallad Den Yngre och Havet, välskriven och mycket intressant.

måndag 9 januari 2012

Allt om Flugfiske nr:1

Är man det minsta intresserad av havsöringsfiske, då speciellt i Stockholms Län så skall man absolut läsa första numret av Allt om Flugfiske 2012. Under rubriken "Hur svårt kan det va?" funderar Nicolas Jändel, men också aktivt söker han, efter svaren kring öringen i länet i närheten av vår kungliga huvudstad.

Han berör några saker i sin artikel som kan vara orsaken till den uppenbara nedgången för havsöringen, och även om jag nu denna säsong haft riktigt kul resor ut till kusten så är jag helt med på hans funderingar och slutsats, öringen är färre och framför allt mindre.
Om jag nu får tycka någonting så skulle det vara att i artikeln så nosas det på några saker som sedan släpps. Skarven och Sälen i all ära, men jag vill återknyta till det jag skrivit om tidigare i omgångar, nätfisket och speciellt nätfisket innanför tremeterskurvan. Mitt senaste inlägg är inget undantag,
"Trålar längs förbudszonen"
Och även om jag nu bor långt norrut, om man är Stockholmare, så bor jag ändå i länet och satsningen i vår del av länet är under all kritik, trots att förutsättningarna finns.
Jag vill ge både ris och ros till det arbete som tex Stockholmsstad och Länsstyrelsen gör, men kanske är det så att deras oliktänkande kring utsättning av fisk ställt mot satsningen på egenreproduktion lyser igenom just i detta.
Jag kan bara återigen knyta an till det projekt jag och några vänner driver hårt här uppe i norra delarna av länet, Skeboån.

Om vi tänker Skarv tex, så har skarven under något år nu minskat i vår del av skärgården, mycket beroende på den underbara ökningen av havsörn som vi har. Sälen har dock ökat, och finns nu, speciellt under hösten långt in i innerskärgården och sen som grädde på moset alla dessa nät jag och mina vänner ser ligger längs stränderna under hösten, omärkta nät som många gånger fästs iland och ligger utan boj i andra enden, men också endats med små små korkar som enda signal om att det där ligger nät.
Men, vad är det då som både Henrik C Andersson och Sverker Lovén vill, jo att få mer öring i skärgården.
Skeboån mynnar i en lång vik som heter Edeboviken, sälen vågar sig inte in mot mynnen då viken är väl trafikerad av yrkestrafik, skarven fiskar inte heller dom i mynnen på grund utav att dom lätt blir störda, kvar finns nätfisket, som med kontroller och tydliga statuerade exemepl också skulle gå att få kontroll på, eller som det vi nämnt i vår rapport om ån och dess öringar, inför nätfiskeförbud i viken från 1 september till 31 december.
Då skulle vi alltså ha en lång havsvik som öringen skulle kunna gå relativt fri i in mot lekplatserna i ån. Då återstår själva ån då.
Skeboån har precis allt som alla önskar utav en lekå för havsöring, tryggad vattentillförsel, bra vattenkvalitet, den är lång nästan 1,2 mil, den är bredd och har bitvis kanonfin bottenstruktur för att starta biotopvård på. Allt detta kan ni läsa i vår rapport som finns på Skeboån Sportfiske
Vi har stöd lokalt för arbetet vi gör i form av Hallstaviksnätverket där vi är ett av delprojekten.
Ändå så känns det så trögt när vi sakta tar oss framåt i projektet, speciellt när vi ännu inte haft någon från varken Länsstyrelsen eller Stockholmsstad på besök för att titta och följa upp det arbete vi gjort. Tyvärr så har svaret bland annat varit att det är långt att åka.
Detta samtidigt som vi vet att man från liknande myndigheter vill ha och söker efter lokal engagemang, och mer lokalt engagemang än så här får man nog inte.
Vi har till och med svårt att få svar på våra mail och dyligt, detta trots att vi sitter bokstavligt talat i ån här och bara väntar.
Kanske är det just här som Henriks och Sverkers olika tänkande lyser igenom, om detta med utsättning av fisk.

Så här ser vi på det, vi som arbeter kring Skeboån.
Under en treårs period har det nu sats ut öring i ån, 2009-11, totalt kring 20000 smolt. Detta är ju bra så långt och en bra start till egen reproduktion. Men, och det vi pekar på, för att få egen reproduktion så måste ju arbeten i ån utföras, annars är det inget annat än put an take som utförs.
Jag hade velat att arbetet skulle varit igång redan, där öringen idag försöker sig på lek och genom detta hållit igen på fortsatt utsättning av fisk för att istället utvärdera arbetet för den redan utsatta fisken.
Detta skall vi naturligtvis göra tillsmannas för att dela med oss av våra kunskaper, för det är så vi borde arbetsfördela.
Jag vet att både Henrik och Sverker gör otroliga insatser för våra fiskar i olika projket, bland annat kring Gäddan och Havöringen, så jag är inte ute efter att "gnälla" i onödan utan istället återigen beslysa och strida för Skeboån och havsöringarna i den norra delen av länet.
Och jag är helt säker på att vi tillsammans skulle kunna skapa någonting riktigt bra i Roslagen, som snabbt skulle vara märkbart ute i vår skärgård med ökad återfångst av öring.
Så med en dåres envishet kommer jag att fortsätta strida för Skeboån och för havsöringarna och hoppas att både Henrik och Sverker inser vilken fantastisk möjlighet som flyter fram dryga 10 mil norr om Stockholmsstad där det också finns ett brinnande lokalt engagemang. Och en sak till, det är faktiskt drygt 10 mil härifrån in till stan också.
Jag hoppas nu inte att Nicolas Jändel på Allt om Flugfiske släpper detta ämne, utan följer upp det i ännu fler artiklar.

Vad tycker då jag borde göras?
Ja, vi har ett fåtal vatten som klassas som lekvatten i vår del av länet, i många av dem så sätts det ut fisk som sedan inte har några som helst förutsättningar till reproduktion efter som när dom återvänder så är dessa bäckar torrlagda.
Gör ett omtag i norra delen av länet, satsa på det som kan ge något tillbaka och lägg de andra vattnen i malpåse så länge. Tex så borde man se över Tullviksbäcken och naturligtvis satsa på Skeboån som kanske är länets största vattendrag för den här typen av verksamhet.
Det projektet kan sedan växa och ta in flera vattendrag på sikt.
Öka antalet kontroller längs kusten och statuera exempel kring nätfisket.
Det är bara några av de saker jag tycker borde göras, och lyxen i det här för Länsstyrelsen och Stockholmsstad är ju att jag bor här, inom bara någon mil från nästan alla de vatten som det sätts öring i idag.
Så med Henriks och Sverkers enorma erfarenheter, kunskap och ekonomi, plus vårt lokala engagemang skulle vi komma otroligt långt är jag säker på, men det måste bygga på sammarbete och en likriktad satsning på samma sak, nämnligen öringen.
Och så tror jag också att man måste vara lite "kaxig" och våga sticka ut hakan lite för att nå någonstans med de mål man har, att få en ökad egenproduktion av havsöring i vår del av länet och därmed öka chanserna till återfångst av grov öring i skärgården.
För vi har den i ån idag i Skeboån, den stora öringen, om än i liten skala och med dålig reproduktion.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

söndag 8 januari 2012

En kvällstur vid havet

En sådan kan vara, om man är öringfiskare hur stilla och lugn som helst, eller så kan det vara som för oss ikväll. Ett antal fiskar som följde våra drag in mot land, och som spår lämnade en virvel när de vände åter ut i havet igen, några som också nafsade lite försiktigt i grejerna och sen som för Mårtensson, som återigen landade fisk, denna gång en liten silverpil på dryga kilot. Jag själv landade  en liten öring som snabbt återutsattes. Jag försökte fota den i vattnet, men av den bilden blev det bara blixt mot grusig botten.
Om och om igen så är det under den gyllen timmen som allting händer.
Färgerna vi har kört är orange, rött, lila och silver kombinera någon av dessa, gärna med ett drag som du kan veva in långsamt, speciellt nu när vattnet är så kallt och högt, jag hade fisk som vände där jag normalt går torrskodd.
Nedan lite bilder från kvällen.


Inte ljust, inte mörkt, de är den gyllen timmen

Mårtensson med sin silverpil

Troféfoto när det är som bäst (sämst)

Fluganberg i månljuset


.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>


lördag 7 januari 2012

En saknad "jämtgubbe"

Idag nåddes jag av beskedet att mycket god vän till familjen gått ur tiden efter en tids sjukdom. En man som varit en del av mina 45 år i den jämtländska byn Ottsjö, en riktig "jämtgubbe" som alltid hade flera järn i elden och som följde med intresse mina fisken i Storån. Vi hade alltid en pågående fajt om var fisken skulle tas, om det var i ottsjöns djupa vatten med långedrag eller som jag då med fluga i ån. Många fina minnen från när jag som liten fick följa honom och min far ut på ottsjön de ljusa fina sommarnätterna, där det alltid slutade med en lägereld på någon av sjöns otaliga sandstränder och där jag fick sova under bar himmel.
Hans lite krumma stil och hans breda jämtländska, alltid med något pillemariskt i blicken och aldrig långt till ett skratt. En arbetskarl som aldrig tvekade att ta i på sin gård eller med att rusta leder i fjällvärlden eller hjälpa turister till rätta vintertid.
Hans stora intresse för fisket, naturen smittade av sig och när han kom på besök så fick jag alltid som liten pojk stolt ta fram gårdagskvällens fångst ur frysen och visa.
Det var han som gav min far namnet Bäver-kungen, efter att min far, en kall sommarnatt i juli, när snön klädde fjällens toppar i tunn vit skrud, tog tre stora fina öringar i Bäverdammen, alla över 1,5kg. Så nog har han del i att jag fortsatt komma åter till byn och till människorna där, till naturen och till alla fina minnen.

Mina tankar går till hans familj, fru, barn och barnbarn men också till Ottsjö by som nu förlorat en mycket härlig man, en riktig "jämtgubbe"

Vila i frid min vän

fredag 6 januari 2012

En vacker start på 2012

Det tål att sägas som start på detta inlägg, detta var dagen då Sverige vaknade upp som världsmästare i juniorhockey efter finalvinst mot Ryssland med 1-0 i förlängningen. Senast var 1981, då var jag 14 år, inatt tittade jag på finalen tillsammans med min 14 åriga son.

Trött efter natten så finns egentligen bara en plats som kan göra att man vaknar till, havet.
När väl mobilen arbetat färdigt så blev det jag och Fluganberg tillsammans med Granaten och Mårtensson som gjorde sällskap på 2012 års första fisketur i det salta kustvattnet.

Fluganberg vadar i kastläge

Långt ut till havs låg en tung dimmbank, inne vid kusten var dock luften hög klar och kall, solen gav oss sina sista gyllengula svepning innan mörkret kom krypande. Flera flockar av sångsvan kom lågt flygande på sin väg söderut. Kanske ett fenomen i sig då det fortsatt är mycket svan kvar så här långt in på säsongen vilket säkert säger en del om hur vintern varit så här långt.

Medan solen målade de yttre klipporna gula så syntes månen allt klarare. Vi spred ut oss längs kustlinjen och fiskade en stund i eftermiddagsljuset men bröt snart för lite fika. Vi är här för att fiska den korta stunden innan mörkret helt sänker sig, en timme som givit mycket kontakt med fisk de senaste försöken.
Skönt ställa att sitta och planera lite inför kommande sommar och årets första resa norrut, den vi delar mellan Idsjöströmmen och Ottsjö, ser ut att bli längre än tidigare år. Tanken är att jag skall ta med mig fiskegänget på en dryg mils fotvandring upp till en otroligt naturskön plats för en dag med endast kameror i ryggsäcken, men också en fisketur ut på fjället. Första strecken är dragna, nu återstår ytterligare lite planering.  

Strandkonst

När väl koppsoppor och kaffe plus gott hembakat var slut så var det dags att på allvar ge sig i kast med havets silver. Återigen spred vi ut oss längs hela sträckan och ganska snart så pingla det i min mobil.
Mårtensson stod med landad öring, en liten öring som tyvärr tagit draget mycket illa och blödde ordentligt. Tur i oturen så var det en odlad fisk som fick sätta livet till.

Mårtensson med liten silverpil

När mörkret sänkt sig så möttes vi alla upp vid bilarna, Mårtensson var den enda som landat fisk men vi andra hade alla tre haft kontakt med fisk. Min lilla öring högg bara några meter ut från land, några vilda hopp på grunt vatten och då jag släppte löslina gjorde han allt själv och kunde ta sig loss utan att jag behövde fånga och vidröra den lilla öringen.
Med all säkerhet så hinner jag med ytterligare ett fiske innan helgen är slut för sådana här vackra eftermiddagar och kvällar vill man ju bara ha fler av.


.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

onsdag 4 januari 2012

Trålar längs förbudszonen

Funderar lite kring detta med skyddsvärt eller inte!!

Gotland, ett föredöme när det gäller vården av en resurs, som i hanteringen kring havsöringen lek och hur och på vilket sätt den får fiskas.
Generellt kan man till exempel se att de likväl som på västkusten har fiskeförbud från 1 oktober till sista december, hos oss är det tillåtet året om bortsett från små enskilda plaster som anses extra skyddsvärda.
De har också ett högre minimimått på fångad fisk som i havsöringens fall ligger på 50cm, vilket är samma på västkusten. Hos oss, Stockholms skärgård nord 60°, gäller endast 40cm.
Grundtanken med hela projektet kring havsöringen på Gotland är att ingen odlad fisk skall sättas ut, får man år med dåliga förutsättningar för lek så reglerar man istället uttaget av fångad fisk i havet.
Gotland reproduktions områden är små bäckar, ändå räknar man med att siffran på reproducerade havsöringsyngel ligger kring 1 miljon (källa programmet Fiske – lite djupare)
Ser man sedan på resultatet kring havsöringsfisket på Gotland så förstår man att de lyckats med någonting som ingen annan lyckats med i landet.

Om vi då istället tittar på den region som jag tillhör, Stockholms Skärgård och jag fiskar både norr och söder om 60° breddgraden.
Jag har först och främst två minimått att ta hänsyn till 50 cm söder om 60° breddgraden och 40 cm norr om.
Vilket jag naturligtvis ifrågasätter varför. Det bör ju naturligtvis vara 50 cm som gäller längs hela vår kust, från norr till söder.
Längs Väddökusten finns en liten bäck, Tullviksbäcken. I storleksordningen som en av alla dessa vattendrag man har på Gotland. Länsstyrelsen Stockholmslän anser denna bäck som särskilt skyddsvärd, så pass skyddsvärd att man till och med skapat ett naturreservat i bäcken nedre del.
Det står att läsa en del om deras planer i Fiskevårdplanen 2007-2010 (Rapport 2007:5) Länk hittar ni här.
På Gotland är det generellt en förbudszon kring mynningarna ut i havet på 1000m, kring vår enda naturliga havsöringsbäck i norra Roslagen gäller 500m.
Det finns en hel del bra förslag i Länsstyrelsens rapport som visar på vad som bör göras för att säkra bäcken fortlevnad och därmed säkra havsöringens lek men också skydda ytterligare en unik fiskart i bäcken nämligen nejonöga.

Men, vad händer nu precis utanför den här förbudszonen då, 500 meter norr och söder om mynningen ut i havet?
Ja här blir det ännu konstigare, för i vikarna som är i direkt anslutning till förbudszonen fiskar boende i området efter öring och det på ett mycket udda sätt har jag fått beskrivit för mig.
Man trålar viken!!
Det går till på följande sätt, nät kopplas ihop i flera längder för att kunna täcka hela viken, sedan ”trålar man” kör med båtar i varje ende på näten, in mot land, drar nät utifrån och in mot land, samtidigt som de slår i vatten för att på så sätt skrämma fisken in i nätet eller mot land där den sedan lätt kan fångas.
Och det är inte slut med denna galenskap, detta görs på ett vatten där reglerna för nätfiske är ganska tydliga om hur och på vilket sätt man får lägga nät och vilken storlek på maska man får ha osv.
Dessutom så görs det också med förevändningen att man är vattenägare och därför har rätten att göra detta.
Nu stämmer då inte heller detta så särskilt bra, för visst, enligt lantmäteriet så har man fiskerätt till 2,5% övriga delar ägs av andra personer och kanske konstigast av allt, dryga 13 % ägs nämligen av en samfällighet som naturvårdverket deläger.
Det är alltså så, att några enstaka ”kaggefiskare” rovfiskar en vik precis intill mynningen för en särskilt skyddsvärd resurs och detta på ett ur sportfiskesynpunkt totalt vidrigt sätt men också helt regelvidrigt.
Lägger vi därtill att fisk med all säkerhet går in i dessa vikar på sin väg upp i bäcken för lek eller står och äter upp sig efter lek och borde då stå under ett större skydd än så här.

Ni som följer min sida och säkert också läst om det arbete vi gör och försöker göra kring Skeboån och dess havsöringar där man längre tillbaka gjort små insatser kring biotopvården men utsättningen av fisk har varit stor. Vårt arbete bygger på att man istället skall göra större insatser kring biotopvården för att få lyckad reproduktion på den fisk som går upp i ån och därmed kanske kunna minska mängden med utsättning av fisk för att i ett längre perspektiv kanske till och med kunna upphöra med detta.
Vi tittar mycket på hur man sedan skall kunna skydda fiskens in och ut vandring i ån och säkerställa vandringsvägarna.
En vandringsväg som under flera år varit stängd men som nu genom vår försorg och det faktum att vi i vårt arbete väckt andra att reagera nu i alla fall hålls öppen vissa stunder.

Vi har fått igång ett samarbete kring detta med Stockholms Idrottsförvaltning och vår insats bygger helt och hållet på lokalt engagemang. Alltså det som man från Naturvårdverket och Länsstyrelsen ser som en förutsättning för den här typen av arbete. Vi har också givit en öppning för att finnas till hands och hjälpa till kring tex Tullviksbäcken, men också kring ytterligare vatten i vår region, Tulkaströmmen, Järsöån bland annat.
Det är viktigt att klargöra en sak, vi vill skapa de bästa förutsättningar för lekande fisk så att den egna reproduktionen säkras och därmed skulle man kunna skära ner på isättningen av odlad fisk.
Vi kan inte bygga allt fiske efter våra öringar och laxar på utsättning av odlad fisk.
Grundtanken för den här typen av vattenvård måste ju ändå vara att skydda resursen, alltså vattnet och fisken på ett sådant sätt att fisket i skärgården blir allt bättre, alltså samma idé som man har på Gotland.
Och ska man vara helt ärlig, så har gensvaret varit ganska svalt på många håll.
Och sämst måste jag tyvärr säga att responsen har varit från vår egen kommun men också från andra som fått frågan från oss, som har fått tydliga frågor på hur vi skall kunna samverka kring detta.
Nu ligger ytterligare ett mail klart för att skickas och denna gång kommer det att gå till kommunens ordförande Kjell Jansson (M) som jag hoppas kommer att svara på våra frågor.
Den respons vi har fått är från Stockholms Idrottsförvaltning men också från många företag, föreningar och privatpersoner på lokal nivå som likt oss ser en möjlighet till ytterligare någonting som bland annat kan locka folk till orten/området.

Att jag tar upp detta totala missbruk i och kring Tullviksbäcken i sammanhanget är för att det ser ut så här på många ställen. Tidigare arbete i och kring Skeboån tex så var det en lokal fiskevårdsförening som var med i arbetet, samma personer fick då en ganska bra uppfattning om när öringen vandrade in mot ån via Edeboviken och lade följaktligen sina nät längs stränderna i viken och fångade fin öring. Det får inte vara så kortsiktiga mål och absolut inte något självändamål för några få för att ge sig in i den här typen av arbete. Man måste se saker och ting mycket klarare och i ett längre perspektiv och naturligtvis fråga sig, för vilka gör vi det här arbetet?
Vi har ställt oss den frågan i det vi gör och försöker få till i och kring Skeboån, och svaret är väldigt enkelt, vi gör det för fisken och för vattnets skull.
Man naturligtvis så ser vi potentialen i det arbete vi gör på längre sikt också och där kommer fisket in, dock inte med egenhändigt tillverkade trålar för att fylla frysen med fisk som inte ens är godkänd att fångas, utan på ett stärkt sportfiske utmed vår kust som i sin tur föder långt många fler på en mängd olika plan exempelvis inom Sveriges snabbast växande och största industri, turismen.
Det är inte fult att tänka pengar kring en resurs, men att ”skörda tomaten innan den blivit röd ger bara en bitter eftersmak”.
Låt den bli stor, röd och fin och skörda den när smaken är som bäst.

Jag tog också kontakt med den nya myndigheten Hav och Vatten i några av dessa frågor.
Jag fick ett svar från Martin Rydgren som löd:

Fredningstiderna för lax- och havsöring inom kustvattenområdena längs svenska kusten är följande:
16 augusti - 9 maj, Svinesund och Idefjorden,
1 oktober - 31 mars, Skagerrak och Kattegatt utom Svinesund och Idefjorden,
15 september - 31 december, mellan Kullens fyr och Torhamns udde,
1 oktober - 31 december, kustvattenområdet inom den del av Östersjöns delområde 30 som ligger inom Nordmalingskommun och inom delområde 31.
Minimimåttet varierar också längs kusten och är mellan 40 cm och 50 cm.

Vad detta beror på är inte helt enkelt att svara på men bl.a. är det ett resultat av tradition. Tidigare reglerades stora delar av fisket i ett antal s.k. länsfiskestadgor som utfärdades av respektive länsstyrelse. Fiskebestämmelserna var då betydligt mindre enhetliga än idag. I samband med införandet av den nya fiskelagen och den nya fiskeförordningen 1994 upphörde länsstyrelsernas befogenheter att meddela föreskrifter för fisket. Samtidigt minskades antalet författningar och Fiskeriverket ensamt bemyndigades att utfärda föreskrifter för fiskets bedrivande. De gamla länsfiskestadgorna slogs samman och omarbetades och infördes i Fiskeriverkets författningssamling. Avsikten var att åstadkomma ett regelverk med färre och enklare fiskebestämmelser. Huruvida man lyckats fullt ut kan kanske diskuteras men bestämmelserna är i alla fall idag avsevärt mer enhetliga och spridda i ett mindre antal författningar än tidigare. En del olikheter mellan kuststräckorna kan alltså förklaras av att fisket av tradition reglerats på olika sätt.

Vad gäller skillnaderna i hur fisket efter havsöring regleras på väst- respektive östkusten kan man konstatera att bestånden på västkusten är i bättre skick än de på sydkusten. Bestånden blir sedan allt sämre ju längre norrut i Östersjön man kommer. Fiskeriverket har därför prioriterat en översyn av fiskebestämmelserna i norra Östersjön. Fiskeriverket införde därför för ett tag sedan bl.a. nätfiskeförbud på grundare vatten än tre meter i Bottenviken under delar av året. Översynen, som numera görs av Hav, behandlar för närvarande fisket i älvarna och avsikten är att därefter fortsätta söderut.
Bevakningen sköts av Kustbevakningen och av länsstyrelsernas förordnade tillsynsmän.

Detta sammanfattar ganska väl läget för havsöringen i vår del av landet.
Så om nu jag fick fria händer i regelpärmen så skulle de med all säkerhet se ut på följande sätt.
Och detta gäller nu ostkusten.

1. Inför fiskeförbud 15 september till 31 december för allt kustfiske efter öring.
2. Nätfiskeförbud grundare än tre meter.
3. Totalt fredat 1000meter från mynning av lekområde.
4. Höj minimimåttet till att gälla 50cm längs hela vår kust.

Jag själv blöter gärna båda fluga och drag under hösten efter öring, men avstår gärna detta till förmån för öringen.
Lägg därtill att man både från Länsstyrelse och Naturvårdverk skall uppmuntra lokalt engagemang och satsa på att utbilda i frågor som kontroll, vattenvård och dylikt detta för att sprida kunskapen man sitter på men också för att bredda medvetandet och därmed arbetet kring våra vattendrag.
Fisket längs vår del av kusten har blivit sämre och fiskens medelvikt har sjunkit drastiskt den senaste 10 års period detta naturligtvis i takt med att fisketrycket har ökat från sportfiskare och från nätfiskare.
Förr pratades det om att lägga siknät när första snön föll idag är det lika många som fiskar riktat med nät efter öring.
I vår del av landet, Roslagensskärgård, norr om 60° breddgraden finns idag en handfull vattendrag som har utmärkts som öringvatten. Några av dessa 4-5 vattendrag är också i sådant dåligt skick att endast enstaka öringen som vänder tillbaka för lek, kan genomföra den.
Vi sitter bokstavligt talat och hoppar på våra stolar iklädda kostymen märkt lokalt engagemang för att hjälpa till, inte bara vid Skeboån utan också vid de andra vattendragen vi har i vår närhet.




.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>