torsdag 30 augusti 2012

Nya tidens rovfiske – som ett dataspel....eller?

Vad vi gör av vårt sportfiske och hur vi agerar ute vid våra vatten är och förblir en fråga som stöts och blöts i det oändliga, men en sak kan vi dock enas om, om vi fortsätter att rovfiska våra vatten på det sätt vi idag gör så kommer vi inte att ha möjligheten till att fortsatt få stor, grov och fin fisk i välmående vatten i en ganska snar framtid.
Därför blir man så glad när man i olika medier kan läsa om tex Sibbofjärden, där man idag, efter mycket och hårt arbete kan uppvisa ett otroligt fiske på framför allt gädda, abborre och gös.
Tidigare så var det, om jag minns rätt, så att en man fiskade i dessa vatten med fällor i någon form, fångade all fisk och exporterade denna till bland annat Frankrike, detta fiske fick ett slut då man löste in fiskerätten, införde hårt styrt catch and release fiske och idag lockar man istället sportfiskare från mellan Europa att komma dit för fiske efter storvuxen fisk.
Alltså, catch and release fungerar och det med eftertryck.

Vad skulle tillexempelvis alla våra fjällvatten vara om vi tilläts åka dit fritt och ta upp all fisk vi får på våra krokar?
Det finns mängder med vatten som idag skyddas i någon form, bland annat av catch and release men också andra typer av fångstbegränsningar och styrning av antalet sportfiskare per dygn osv.
Som sagt, catch and release fungerar och vi har ett stort ansvar som sportfiskare att fortsätta vårt arbete med att skydda våra vatten även i framtiden.

Därför reagerar jag starkt när jag igår fick läsa vad som stod i den Fria Tidningen under rubriken
Nya tidens rovfiske – som ett dataspel.

Utdrag ur artikeln:
Den så kallade “gösdrottningen av Storsjön”, Cecilia Grönberg, kan dra upp ett hundratal gösar om dagen. Hela sommaren har jag fascinerats av reportage som hyllat den sponsrade ”fisketalangen” Men inte av beundran, utan med bekymmer för bristen på kritik av den teknik som möjliggör en ny form av rovfiske.

Jag tänker inte ge mig in i att bedömma artikelförfattaren Nettan Enström som människa eller på annat sätt skria över på vilket sätt hon skriver sin artikel, det är att ge sig ut på samma svaga is som hon själv är ute på, att gå till personangrepp.
Cecilia som hon skriver om är inte ensam, vi är otroligt många som har förstått att värna våra vatten och återutsätta så mycket fisk vi bara kan för att få en livskraftig och storvuxen stam.
Däremot så vill jag att hon flyttar sitt fokus, från att ge sig på en enskild person som bedriver ett sportfiske på gös och stället lägga sin ilska och hennes brydderier över hur fisken har det på helt andra områden.
Exempelvis alla spöknäten i östersjön, som varje år kräver dödar tusentals ton av fisk och djurliv, eller kring våra älvar som ständigt är under hot för att exempelvis hon och många andra skall få ström till sina uttag.
Titta på kvoteringen av fisket, lyssna på våra politiker och deras inställning till våra naturvärden när man blundar och ser mellan fingrarna för nya gruvor som australiensarna vill starta upp i unika naturvärden i vår svenska fjällvärld.
Jag kan hålla på länge och räkna upp exempel på åt vilket håll hon bör lägga ditt fokus.
Gör något för helheten istället, skriv något, skapa en debatt som kan göra skillnad istället för att jaga en enskild människa och hennes fiske.
I en värld där våra vattendrag och sjöar sakta men säkert utarmas på den biologiska mångfalden så lägger hon fokus på en person som återutsätter sin fisk igen.
För oss sportfiskare så är det ett trauma att se på när alla som har möjligheten att påverka vår miljö till det bättre väljer att inte göra det.
Nettan Enström borde istället möt oss och ta en öppen diskusion, välja den sida som värnar istället för sidan som blundar.
Väl den sidan som jobbar aktivt istället för den som väljer att sitta ner i soffan och tiga.
Vi är en bra gäng att hänga med, vi sportfiskare, för matchen är igång mot kraftbolag, politiker, den s.k marknaden och fiskindustrin.
Vi vill inte bara återutsätta fisken vi fångar, och om möjligt plocka räntan av kapitalet, vi vill också värna om fiskvägar, naturlig reproduktion, satsningar på den vilda fisken istället för den odlade.
Så valet är hennes, hon väljer det hon anser vara bäst för miljön, för våra vatten och den biologiska mångfalden.
Med så otroligt mycket energi och en vilja att värna om fisken, som Nettan verkar ha så är det i mitt tycke resursslöseri att hon nu sitter och jagar en person för att denna är en otroligt skicklig sportfiskare och samtidigt är en hejare på att utnyttja de hjälpmedel som finns att tillgå för oss idag.
Samma hjälpmedel som bara några mil längre ut mot kusten användas för att släpa en trål igenom ett fiskstim och därmed fånga allt i sin väg för att sedan, enligt de otroligt korkade reglerna som finns inom EU tex bli tvungna att slänga tillbaka merparten av sin fångst, i de som kallas dumpningen.
Där har hon något att skriva om, där skulle en sådan här artikel kunnat göra skillnad, nu blir det precis tvärtom, istället för att visa att hon vill förändra och vara en del i att förbättra för det levande i våra vatten så går hon rakt emot oss sportfiskare och hamnar därmed i en korseld som hon tyvärr står nästan helt ensam i, för ingen från den andra sidan kommer att ställa sig till försvar, dom vill nämnligen inte ha debatten om rovfiske.

Sen funkar det ju också så här, och det är kanske viktigt för Nettan att förstå.
Vi inom sportfiskevärlden är ganska duktiga på att sålla bort de som inte sköter sig, och det är inte heller dom som driver bloggar och hemsidor om sitt fiske.
Dessa människor, som jag hoppas är dom som hon verkligen vill åt, syns inte på ytan, dom fiskar just nu i denna stund med omärkta nät i strandnära vatten, dom står precis just nu och fiskar med mask agnad krok i vatten där endast flugfiske tillåts, dessa människor vill inte bli sedda och skyltar därmed inte heller med sitt fiske.
Och jag tror att Nettan själv kan räkna ut att en sådan sida på nätet inte heller skulle bli så välbesökt som tillexempelvis Cecilias sida är.
Nettan är naturligtvis välkommen att läsa igenom även min lilla fiskeblogg, men jag måste varna henne, det är otroligt många starka scener där fisk på löpande band återutsätts.


Jag driver, tillsammans med några fiskevänner, ett projekt i norra Roslagen som går ut på att stärka en liten stam av havsöring i vår lokala lilla å, Skeboån.
Naturligtvis så är siktet inställt på fiske i någon form i förlängningen, det under hårt styrda regler för hur sportfisket får och skall bedrivas.
Det funkar nämnligen så här, att för att få en livskraftig stam så måste det till investeringsmedel och eftersom den ena efter den andra politikern blundar och stoppa plånboken i bankvalvet för den här typen av arbete så måste vi själva stödja, sammarbeta och bidra för att kunna jobba vidare med våra vatten.
Netta är när som helst välkommen ner till oss för en träff och få lyssna på oss och andra som på ett eller annat sätt finns i och kring projektet.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>








söndag 26 augusti 2012

There is new girls in the wally

Anneli och Karina har matats med namn på platser som Höjden, Mellanforsen, Grustaget, Höljan och Älgtornet, för att bara nämna några, under våra berättelser från gångna fiskeresor men aldrig fått se våra delvis egna namngivna platser annat än på bild.
Man skulle nog till och med kunna säga att Fluganberg och jag tjatat in namnen under många och långa vinterdagar där tankar, idéer och drömmar haglat över fikabordet.
Nu var det så äntligen dags, nu skulle gräsmattenötningen på baksidan bytas mot kristallklart vatten och den lilla garntussen i ändan på tafsen mot en streaking caddis eller liknande.
Nu skulle även deras vadarklädda fötter få trampa fiskestigen.
 
Efter att ha avverkat de 60 milen så kunde vi konstatera att av den vackra utsikten syntes intet, låga gråa och regnfyllda moln svepte fram längs Ottfjällets sida men de gångna dagarnas värme innan vi var på plats ingav vissa förhoppningar ändå, speciellt som vi innan uppackning i stugan gjorde en sväng ner till ån för att liksom känna av läget lite. Och visst vakade det, lite överallt faktiskt vilket lovade gott inför morgondagens fiske.
 
Dag två och förväntan, en gnutta nyfikenhet och en Visionkänga som höll lika bra som en McDonaldsleksak fick bli ledorden för dagen.
Den vakande fisken från dagen innan var bokstavligt talat som bortblåst detta ivrigt ackompanjerat av ett sjunkande kvicksilver.
Fluganberg och jag krokade några fina harrar direkt i början och Anneli hade fisk som steg till den "lilla svarta" redan på de första kasten.
 
Anneli under sina premiärkast
 
Fluganberg med rökharr

Kommer alla Visionkängor med tillbehörssats tro?
 
Utvadad till vaderna på fin grusbädd och det under max en timme borde väl en känga klara av, och jag skall inte återge hela min reaktion när vi skulle ta fika och Annelis klack till högerkängan blev liggande kvar när hon steg i land, men ärligt talat så börjar mitt tålamod med Visions produkter nå lite för höga nivåer och det en väldig tur för min hälsa och för dom att rullar och spön håller riktigt bra kvalitet.
Som sagt, en timme innan dom förstörde en ny flugfiskares drömmar.
Efter telefonsamtal med återförsäljaren som nu blev den som fick ursäkta sig å Visions vägnar, så gjordes ett tappert försök att limma tillbaka klacken igen, men den hade bestämt sig, låghalt förblev hon under resten av sin första flugfiskevecka.
Topp Vision!!

Dag två och nu kan vi plussa på regn i mängder till vädret dagen innan.
Det fick helt enkelt bli en dag i Vålådalen och Naturrum och lite fika på STF stationen.
Inte illa det heller och när kvällen kom så slutade också regnet att falla. Dags att visa nästa plats
- höljan. Några mindre öringar krokade Fluganberg och jag av och nu hade även Karina fisk som steg mot flugan utan att lyckas kroka den.

Anneli i höljans blanka vatten

Fluganberg och Fruganberg
 
Ny upplevelse, öringvaka in i natten

Onsdag, kvällen då vankades fiskmiddag var det tänkt. Men en sådan går ju alltid att flytta, vilket också gjordes i brist på huvudråvaran.
Inte för att vi inte fått fisk. Fluganberg hade nog gjort vad han kunnat, utan det var nog jag som fick skärpa till mig och inte återutsätta all fisk jag krokade, med kommentarer som, -den satt ju så lätt,
-den var ju inte stor nog eller värstingen enligt damerna, -den var ju så fin, vilken dom gjorde sig lustiga över när vi på kvällen istället åt en mycket god svampsoppa.
Valet av plats för dagens fiske var Grustaget, en plats där ån normalt brukar ha en fin nacke och några strömpartier men där nu endast en stilla ström drog förbi. Allt till förmån för vattenkraften.

Karina vadar i läge och ....

....krokar sin första harr!
 
Och precis som jag själv för nästan 40 år sedan så blev Grustaget den plats där Karina fick kroka sin första harr.
Kvällsfisket gjorde jag och Fluganberg ensamma nere vid öarna och man kan väl säga att man håller låg profil när man utvadad till höften får en öring kring kilot att vaka bara 2-3 meter ifrån mig.
Mitt mantra om korta kast får en helt ny innebörd.
En dryg timme efter det vaket så slog det äntligen på större fisk för mig, men lika fort som kampen startade, lika fort var en över. Dock lika härligt varje gång, tunga knyckar och svårt att resa spöt.
Fick i övrigt kroka av några öringar mellan 2-4hg.
Men kvällen gav ändå ett visst hopp, fisk på, fina vak och lite insekter på vattenytan.

Catch and Releasefiskare på hög nivå enligt damerna
 
Torsdag och äntligen blev fiskmiddagen av.
Plats för dagen var Mellanforsen.
Trots att fisken inte visade någon ytaktivitet så steg dom till Fluganbergs och mina flugor och när dagn var över så kunde vi räkna in fyra no catch and release harrar som vi ändå ansåg höll måttet för att hamna på middagsbordet.
Återigen hade båda tjejerna fisk som steg mot flugorna men tyvärr ingen krokad.  
 
Nu börjar det lossna lite med tekniken

Inte lika mycket smygfiske som smygfoto

På mage utanför stugan

Fredag och sista fiskedagen, eller som vi också kan säga, The Bottom is nådd dags för fiske.
Vi startade dock upp sista fiskedagen med helt andra aktiviteter, Åre och nu skulle här j#¤lar turistas.
Efter mycket kort tur i byn som höll på att spärras av för någon tävling i någon form så vankades en tur med kabinbanan. Upp bland molnen, eller i alla fall precis strax under dom gick turen, av den normalt så vackra utsiktet så såg man kanske hälften, resten låg insvept i fyra nyanser av grått.

Locket över Jämtland

Nerfärden i kabinen var dock vacker och väl nere på The bottom så var det dags för fiske.
Dock ett kort stopp hos min fiskebroder Lunkan som numera förstår Jaktiabutiken i Brattland mellan Undersåker och Åre.
Alltid lika trevliga möten och vi hade även turen att få träffa på Målarn också, som kom ut från provhytten iklädd nya vadare.
En plats för trevliga möten och bra service helt enkelt, och kul att se att det var jämn ström genom butiken av kunder.
Så är ni på genomresa eller som jag gjort ett helt liv i dalen, gör gärna ett besök vid Karolinermonumentet, Kabinbanan, Ristafallet eller Tännforsen eller någon annan vacker plats, men missa inte Jaktia, med Lunkan och gänget.

Efter en mycket god middag så packades alla grejorna en sista gång. Ute bestämde sig solen för att slå oss följe ner till höljan och vilken kanonkväll vi fick.
Speciellt kul för oss att få kunna visa upp hur härligt och skönt det faktiskt kan vara med ett flugspö i handen ute vid något vattendrag.
Och kvällen blev så där magisk som bara en sista kväll kan bli, ni vet en sådan där som redan innan den är slut övergår i längtan till nästa år.
För inte nog med att solen gav oss vackra och värmande strålar en öring kring 1-1,5 kg visade sig vid två tillfällen i hela sin prakt genom vackra luftsprång, det sista bara några meter ifrån Anneli och Karina.

Anneli testar spinnfluga

Tufft att vara öringfiskare? eller bara jäkligt skönt.
 
Sämre kvällspromenader kan man göra

Kvällsfika
 
Vi försökte alla fyra att locka den stora öringen till hugg utan att lyckas och egentligen gjorde det väl ingenting, den hade haft sin stund i rampljuset, fyllt sitt syfte med att förgylla en redan helt underbar öringkväll vid åns strand.
Och medans solen sista strålar gjorde allt för att ge oss lite ljus så krokade jag en fin liten öring kring 6-7hg på burrigt, stort och svart.
 
 
 
Men redan innan den sista öringen tog min fluga så hade följt ett rödingstim ner mot spetsen av den ena ön och väl framme vevat in flugan, satt den i spöringen och bara låtit mig hänföras av det vackra.
Jag kunde helt enkelt inte förmå mig själv att vada ut och kasta och på så sätt störa scenen som utspelade sig framför mig. Jag ville uppleva helheten och inte försjunka i ett fokus på bara en fluga på en ström.
Rödingarna som jag envist försökt kroka, men som gång efter gång bara gått undan var nu tillbaka och vakade stilla på åns blanka vattenyta. Längre nedströms såg jag flera fina fiskar slå hårt intill gräskanten och upp på "flatan" som är ett annat av de namn på platser som vi skapat genom åren.
Här och var vackra delfinvakande harrar som gick ytligt i jakten på de sista dagsländorna och längs åns djupkant syntes några enstaka head and tail vakande öringar.
Det var så otroligt vackert att jag blev stående säkert i en halvtimme och bara lät mig laddas av den energi som just en sådan här stund vid öringströmmen kan ge.
 


 
video
 
 
En mycket trevlig öringvecka var nu över, dagarna i Ottsjö var också i och med detta också över för i år. Det gör lite ont i mig när jag måste sätta mig i bilen och köra ut ur byn för i år.
Men det finns också förhoppningar om att något nytt föddes genom denna vecka, två nya flugfiskare.
För visst använde dom båda orden, nästa gång, när vi över lite gott vid bordet och lite kortspel sammanfattade den gångna veckan.
Att fisken sånär uteblev för dom var kanske inte det viktigaste i slutändan och för att bara ha gjort några dagar på gräs innan premiären vid ån så måste jag säga att det gick riktigt bra för dom båda för att inte tala om hur kul det var för oss att äntligen få visa upp Höjden, Mellanforsen, Grustaget, Höljan och Älgtornet
Visions dåliga kvalitet, Flugabergs och mitt "tjat" om handleder, bakkast, tajming och säker vadning hade inte avskräckt.
 
 
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

lördag 18 augusti 2012

onsdag 15 augusti 2012

Övning ger färdighet

Det svingas och övas lite överallt just nu, allt för att sätta lite grunder tills gräsmattan byts ut mot strömmen någongång under måndag nästa vecka.
Det är återigen dags för öringracet, en tradition som hängt i under mängder av år för mig och som för ett antal år sedan också blev en tradition även för Fluganberg.
I år tar två nya "fiskevänner" plats på resan då vi gör trippen tillsammans med våra respektive.
Därav att Karina och Anneli nu nöter gräs för fulla muggar inför det som kommer att bli deras flugfiskepremiär.
Ni vet ju hur det är, man kommer hem från en fiskeresa och bokstavligt talat öser ur sig av upplevelser, känslor och äventyr, vilket många gånger kan vara svårt för den som varit kvar hemma att förstå. Så för att råda bot på detta så gör vi trippen tillsammans detta år.
Att det kommer att bli kärlek för byn tror jag mig kunna veta redan nu och sen får vi väl bara hoppas att detta är början på något nytt, en ny tradtition.
En underbar sport detta, där man och kvinna deltar med samma förutsättningar och kan därmed dela upplevelsen och delad glädje är ju som sagt dubbel glädje.
Kommer med all säkerhet att bli en kanonvecka i Jämtland som jag sett fram emot nu ett bra tag.

Så nu packas abborr- och gäddgrejerna undan, sjunklina för abborre byts mot flytlina och stålvajer mot 0,16-0,20 tafs.
Borta är 15-20cm flugorna och fram kommer istället askarna med nattsländor, zonkers och olika typer av muddler.
Häftiga dubbledrag med klass åtta spöt blir behagliga korta sköna kast med en klass 4;a eller 5;a.
Ännu återstår några dagar av lite förberedelser, även om jag nu för tiden skulle kunna packa allting med förbundna ögon, och på söndag så går bilarna norrut mot paradiset igen.



nöden är uppfinningarnas moder


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


tisdag 14 augusti 2012

Två med metspö och en med flugspö

Fin kväll i abborvatten med mina killarna.
Skönt att ha sommartid på jobbet, då har man ätit och packat båten innan man normalt slutar.
Så det är bara att passa på, augusti går fort mot sitt slut och njutning av sommarkväll i skärgården är en färskvara.
Idag var abborren åter pågång och högg villigt på både mask och fluga.

Tobias


Pappa, jag han lajade med gäddorna som vanligt.

Pontus

Skaplig fångst, merparten återutsatt som vanligt



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

måndag 13 augusti 2012

Guld, Silver och Grönt

Igår blev det först en tur i svampskogen vilket gav en fin skörd av gyllengula kantareller, nästan så att man hade hoppats att färgen skulle gå igen under eftermiddagens begivenhet, OS Finalen i handboll.
Tyvärr så blev det nu istället ett vunnet silver av ett starkt kämpande svenskt handbollslag, som förtjänade något bättre, men som sagt som vann ett silver.


När finalen var över så var det blev det att övergå till kvällsaktiviteten, abborrfiske med Fluganberg.
Inte riktigt samma fart som tidigare dagar trots att Fluganberg för dagen försett sig med spinnspö istället för flugan, detta för att spara på en krånglande axel till nästa vecka, då det åter bär av till paradiset igen.
Kampen mellan fluga och spinn slutade oavgjort, om det nu ens var någon kamp att fråga om.

Spinntakterna satt i och både abborre.....

...och gädda fick krokas av under kvällen.

Släpper lite på en "hemlighet"
Gångbara ST Epoxy för Roslagens abborrar



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


fredag 10 augusti 2012

Iggy, Handboll eller Abborre?

Först en resa till Christian och PatrikSundbybergs Sportfiske för att skaffa vadare till Anneli inför resan till Jämtland v.34.
Som vanligt gjorde grabbarna en mycket bra deal och med oss fick vi nya fina Vision Ikon med tillhörande känga.
Så nu kan även hon plaska runt i vattnet som vi andra gör.
Tanken var också att sedan fortsätta till Grönan för att se Iggy Pop live, men av detta blev intet, istället valde killarna en kväll på sjön, långt från Iggy eller för den delen soffhäng till handbolls semifinalen. Jag har nog gjort något rätt i uppfostran tror jag.
Iggy gick säkert på scen i rätt tid och killarna gjorde en bragdartad match och är nu i OS-final, allt detta medans vi krokade abborre i skärgården istället.
Jag körde vidare med flugspöt, killarna och Anneli valde metet, en klassiker som vi sällan använder oss av, men ikväll gjordes ett undantag.

Flugfångat

Och borren var på, även ikväll. Redan i första kastet så korkade jag en fining kring halvkilot, och sedan rullade det på, fina borrar varvades med små heta rackare.
Och på metet så började dom ta efter en stund också, och kvällen största tog äldsta sonen.
Toppknutet långspö, härligt rus och fart och verkligen verkligen sommar.



Tobias med kvällen största

Kvällsdopp

Pontus halar in nätkassen för att visa fångsten.

Det är så sällan det sker, så jag måste nästan skryta lite, för ikväll tog vi faktiskt med oss några fiskar hem!! - till röken eller stekpannan.
Men flertalet återutsattes naturligtvis.

Några fick ändå följa med hem.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

På söndag dock, klockan 16:00 är det soffhäng som gäller, och då är tv´n min


torsdag 9 augusti 2012

Dunder och Glitter

Finalerna på OS kommer tätare och tätare, så vad göra.
Ta en soffkväll framför tv´n tillsammans med Bolt & Co eller en tur i skärgården?
Jag satsade på det sistnämnda och fick en härlig kväll tillsammans med abborrarna, som verkligen är på gång nu.
Överallt jagades småfisken och det var bara att driva runt i vikarna, vänta in kastläge och sen lägga ut Epoxydundret mitt i den vilda jakten.
Den ena efter den andra fick syna insidan av båten innan återutsättning, mestadels småborrar.


Epoxygodis

När jakten bland abborrarna avtog så var det bara att byta grejer och hänga på lite tyngre och framför allt större flugor och resultatet lät inte vänta på sig, för även gäddorna var på hugget och det kom fyra stycken mindre som jagade ikapp julglittret.



Nu var det inte bara gäddorna som gillade stort glitter, utan även några störra abborrar tog innan jag slutligen, strax efter att solen gått ned, gav mig för kvällen.




¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Internetnytt och Flugfiskekurs

Det har varit väldigt lite fiske de senaste dagarna trots semester, eller kanske tack vare semester.
Vädret kanske inte alltid har tillåtit men också för att det är andra saker som måste göras.
Hur som helst så är nu planen att komma ut på abborrfiske de kommande dagarna i någon form.
Roligare då att läsa om andras lycka vid å, älv och sjö, och de kanske vackraste bilderna kommer från Mr Trotlaw som med torrflugan krokat några underbart vackra öringar i Jämtland.

En annan som fått lycka med flugspöt i hand är Henrik på Lövåsgården, som precis som många andra som fiskar Dalarna, Härjedalen och Jämtland i år lidit av vatten i mängder och att allting verkar vara mycket senare i år.
Men nu kanske det har vänt.

Även på Facebook kommer det rapporter, två fiskekompisar är i gränslandet mellan Härjedalen och Jämtland och av bilderna att dömma så har dom fina fiskedagar.
Facebook är grymt på det viset, rått och direkt så dimper det ner mitt framför en och det går inte att värja sig. Helt enkelt ett kul morgonsurfande för att se om någon lyckats i sitt fiske.
Ytterligare en som har kul dagar med sitt flugspö är Håkan som driver bloggen I jämtlands Mörka Vatten, han har "hittat" sitt Gary loomisspö och nu krokar han sik i mängder i sina hemmavatten.

En ny trevlig bloggkontakt har jag också fått, och det med Sussie på Sussissymfoni, tycker att ni skall ta er lite tid och gå in och läs, hon blandar och ger friskt, med bra och roliga texter och fina bilder på sin sida.

Själv håller jag som bäst på att ställa iordning grejerna för ytterligare en tur till Jämtland.
Vecka 34 bär det av på öringrace, denna gång tar Fluganberg och jag med oss våra respektive för att visa upp, kanske i första hand Ottsjö men naturligtvis också de platser vi besöker under våra fisketurer.
Att det kommer att bli kärlek vid första ögonkastet med byn tror jag mig vara säker på, men om sedan flugfisket blir deras grej skall vi låta vara osagt, men ambitionen finns och det testas för fullt hemma på gräsmattan, med vissa innovationer som följd.




¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

onsdag 1 augusti 2012

Storfis(k)are i båten

1;a augusti - känn på den!
Någonstans hör jag en svag varningsklocka ringa tyvärr - jag känner igen signalen och den är icke välkommen.
Lika irriterande som en väckarklocka en vanlig jobbvecka - man vet att man måste - men vill inte!

Nåväl, inte ta ut det sura äpplet i förtid nu - utan istället njuta av stunden och kvällen.
Fluganberg haffad när han var över och skulle hämta tafsmaterial som jag köpt tidigare under dagen - och några timmar senare så var vi i båten.
Några gäddor hann vi i alla fall med innan kvällen blev sen.


Storfis(k)are

Tuffa grabbar dricker öl - vi dricker....

Månen åt öster....

...solnedgång åt väster.

Psst....lästips.
Mr Troutlaw håller Catch and Release kurs

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>