45;an

Det har kallats det mest kända talet någonsin, ett retoriskt mästerverk säger en del, Martin Luther King´s berömda ”I have a dream”
Nu heter jag inte King i efternamn, och inte slänger jag mig med retoriska mästerverk heller, men även jag bär på en dröm, och skulle jag berätta om den, så skulle jag helt enkelt sno Martins inledning, ”jag har en dröm”

Martin höll sitt tal den 28 augusti 1963 vid Lincolnmonumentet i Washington och än idag, 52 år efter att han myntade de bevingade orden så har, sorgligt nog, inte hans dröm gått helt i uppfyllelse.
Min däremot är fullt nåbar och det enda som står mellan mig och min dröm är tiden.
Enligt Eniro så är den 167,3 mil lång på den Svenska sidan och skall ta cirka ett dygn att färdas från punkt A till punkt B om man färdas i ett sträck. Trots de nästan 170 milen så är det de första 120 milen som lockar mig mest.
Vad jag talar om?
Jag talar om Europaväg 45, eller 45;an som den kallas i folkmun.
Den tar sin början i Karesuando och ringlar sig sen genom hela Sverige för att sluta på en kajkant i Göteborg.
Men efter en båtfärd över till Fredrikshavn i Danmark så fortsätter den och gör inte sitt definitiva stopp förrän i Gela på Sicilien, en total sträcka på nästan 500mil.
Men som sagt, de är de första 120 milen som får mig att drömma, från Karesuando till Mora. Lyssna på det här, Soppero, Vittangi, Jokkmokk, Arvidsjaur, Vilhelmina, Strömsund, Åsarna bara för att nämna några. Tittar man sen närmare på kartan, så framträder ännu vackrare ortsnamn.

Jag har burit på denna dröm länge, men saker och ting kommer emellan, sådant som kallas livet, med hus, jobb, familj och en mängd andra saker.  Men nu, vid snart 50 års ålder, så börjar tiden sakta återvända och då har denna dröm återigen klättrat på min ”bucket list”.
Drömmen är lika enkel som genial i mina ögon, att fiska mig fram längs 45;an!
För om ortsnamnen är vackra längs vägen, så vill jag nu att du som läser tar fram en karta, tex Eniro, och sen zoomar du in riktigt nära och följer sen hela den sträckning som jag nyss nämnt.
Säg sen inte att du inte hittar vatten, sjöar, älvar och åar, där du inte skulle vilja lägga ut din fluga.

Hur har jag då tänkt mig det hela?
Enkelt beskrivet, starta bilen i Karesuando och åka söderut, där det ser fint ut, stanna.
Allt fiske skall bedrivas med flugspö, sover gör jag där stunden och naturen så medger, tanken är tält och/eller dra en liten husvagn.
Naturligtvis så måste en sådan här resa planeras i stora drag, men hela idén bygger på att jag skall kunna stanna just där och då.
Det finns naturligtvis platser längs vägen som jag redan idag känner att jag skulle vilja besöka, men grundtanken är att jag inte får avvika från 45;an mer än max 5 mil.
Så längs vägen kommer det att finnas planerade stopp men i övrigt så får det bli just där och då som det avgörs om jag skall stanna eller inte.
För nog har väl ni, precis som jag, i sidorutan sett små fina vattendrag och tänkt, där skulle man stanna någon gång och pröva, allt medan bilen ni färdas i rullar vidare mot ert egentliga mål.
Den här resan skulle bli den resan, där jag skulle stanna istället för att åka vidare.

Naturligtvis vill jag ju inte göra resan helt solo. Det vore kul om någon ville göra mig sällskap såklart längs vägen, någon att dela upplevelsen med, för jag är helt säker på att en upplevelse skulle det bli.

Som ett litet mellanstick så utnämner jag redan nu den ”fulaste” delen av vägen till den mellan Porjus och ner till Aspudden, en sträcka på drygt 2 mil där vägen passerar Porjusdammen, Harsprånget och kraftverket Ligga, strax intill det lilla samhället Aspudden. En upplevelse på sitt egna sätt.

Siktet är inställt på strömmande vatten, allt från bäck till älv och det är lika bra att säga det direkt, det här är ingen resa där jag jagar drömfisken. Nej, den här resan är helt och hållet uppbyggd på upplevelsen, möten med människor, fisken på vackra platser och skiftande arter. Så en kopp kaffe på strandkanten med en gammal eller nyvunnen vän är lika mycket värd som fisket isig.

Min plan, för att ta det första stegen mot målet är att sätta upp en karta på väggen, som sen förses med nålar för de platser som jag redan nu känner att jag vill besöka. Och får jag sen resesällskap så har även den personen säkert önskemål som också måste prickas in. Naturligtvis så har jag tänkt dokumentera allt, från planering till genomförandet. 

Arbetsnamnet, En flugfiskeresa längs väg 45. Originellt va?
Kanske engelska, With Fly along the E45 eller A fly fishing trip along Route 45, det känns som att jag nog får jobba på det där med arbetsnamnet.

För några år sedan så mötte jag en underbar Dansk äldre herre vid Storån i Jämtland, han färdades i en militärgrön Jeep och en lika grön äldre husvagn. När det var så dags på året så åkte hans fru till Frankrike på matresor medan han lastade sitt ekipage och drog norr ut i Sverige på fiske.
I husvagnen så fanns en sittgrupp, som var omgjord till flugbindarhörna och i andra änden sovplats. Utanför ett litet bord och två stolar, plats för kaffefrämmande helt enkelt.
Han får vara min förebild, en man som levde enkelt men upplevde kungligt.  

Hela resan kommer att omfatta nästan 300 mil. För först skall jag ju upp till Karesuando, sen ner till Mora för att sen åka de sista 30 milen tillbaka till Roslagen igen.
Som vanligt så kommer ju bensinbolagen att höja priset lagom till semestertid, så man kan räkna med att bara bensinen kommer att gå loss på mellan 5-6 tusen kronor, minst.
Elbil känns inte som ett alternativ av flera skäl, ett är ju att elen visserligen produceras i norr, men uttagen sitter i söder. Cykel känns inte heller som ett alternativ. Nej, det får bli med bil helt enkelt.

Tanken har slagit mig att man kanske skulle kunna lägga upp hela resan med sponsorshjälp, göra lite officiella framträdanden längs vägen osv, där jag, om Telia gjort sitt jobb, kan uppdatera en blogg eller liknande med reserapporter löpande. Men så här tidigt i planeringen så är allt bara lösa idéer.

Vad jag däremot vet är att, runt om i Sverige har jag genom åren fått vänner via vårt gemensamma intresse för vatten och för fisket. Vänner som jag nu bara träffar i samband med mässor och liknande eller har kontakt med via olika forum på nätet. Kanske är det nu som vi äntligen får möjlighet att träffas och dela en panna kokkaffe där vi verkligen hör hemma, vid ett fiskevatten.

Om två år fyller jag 50 år. Det är inte det att jag börjar få bråttom eller känner mig stressad, men just det året, när siffran fyra byts, mot en femma så är min plan att vara så mycket jag kan i mitt kära Västra Jämtland.
Då vill jag umgås med vännerna där uppe och fiska våren, sommaren och hösten.
Så just det året är inte detta genomförbart, utan det måste i så fall ske före eller efter, och före låter bra tycker jag om allt är planlagt tills dess.

Mina planer är inte så långt gångna. Egentligen är det bara det här som är skrivet plus att jag just nu sitter djupt försjunken i kartor, fisketips och annat längs den sträckan jag pratat om.
Men bara tanken på detta äventyr får mig att känna att resan kanske tagit sin början i någon form.

- Leva enkelt, uppleva kungligt, det är så det måste bli.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>